Månadens författare Lotte Vikléa om sommaren

Lotte Vikléa är vår månadsförfattare. Hon har skrivit böckerna om Lea Lejontämjare och boken Kittelbubblor. Så här beskriver hon sin författarsommar har varit så här långt.

Det har varit en minst sagt händelserik sommar. Jag har börjat vlogga (Vikléas skrivarpepp, fredagar på Facebook/Instagram) och skrivit klart första utkastet till min feelgood och fått ett lektörsutlåtande. Jag har flyttat från lägenhet till radhus och hållit sommarkursen ”Skapa din egen bilderbok” på Skurups folkhögskola tillsammans med Johanna Rehn som har illustrerat Leaböckerna. Nu går jag och väntar på att få se illustrationerna till min kommande bilderbok ”Leksaksbiblioteket”. Det är Markus Lindholm som ska illustrera och boken väntas komma ut i början på nya året. Följ mig gärna på Facebook/Instagram (l.viklea så får du veta mer. 

Vägen framåt

Genom blogginlägg och i min bok har jag beskrivit en tuff resa för vår familj. Texter om utmattade barn och föräldrar, oro, stress, att bli ifrågasatt och misstrodd, att behöva kämpa i konstant motvind… Kampen började hösten 2014 och pågick i många år.

De tuffa åren har givetvis även innehållit en hel del härliga och fina stunder. Mirakel och guldkorn. Skratt och glädje. Mycket kärlek.

Mina tankar blev blogginlägg som sedan blev en bok och föreläsningar. Mitt mål har aldrig varit att själv synas och ta plats. Mitt enda mål har varit att försöka ge stöd till andra som lever liknande liv och att upplysa, minska fördomar och öka samsynen mellan hemmet och skolan. Jag försöker hålla mig anonym för att mina barn ännu så länge önskar det. Jag skäms inte över mitt liv på något sätt och jag är otroligt stolt över mina fina barn.

Vår väg fortsätter framåt (ofta med myrsteg men myrsteg leder som sagt också framåt) och numera kan jag förmedla mer hopp. Livet lättar och framsteg märks mer och mer. När man sitter ”mitt i skiten” ser man ingen väg ut och ingen ljusning. Nu kan jag läsa gamla inlägg från förr och undra hur vi orkade ta oss igenom allt. På något sätt gjorde vi det och nu står vi här och har överlevt.

Vi kan andas nu. Vi lever inte längre i ett kompakt vakuum av ångest. I flera år gjordes orosanmälningar till socialtjänsten för våra barns skolfrånvaro precis innan sommarlov (och även jullov). Nu har vi sluppit det i ett par år. Vi kan äntligen få vila på lov.

Att livet har lättat beror på flera olika saker. Dels beror det på pandemin som tillät studier hemma men också att våra killar började må bättre efter lång vila och läkning.

Nu slutar Linnéa årskurs 6 och vi lämnar låg- och mellanstadieskolan bakom oss. Det är samma skola som killarna gick på. Vi har haft barn på den skolan i 14 år. För våra killar fungerade inte den skolan men Linnéa har haft världens bästa lärare sedan årskurs 2 och det är därför vi ändå valde att låta henne gå kvar. Linnéa är vårt första barn som går ut årskurs 6 utan hög frånvaro och hon har betyg i alla ämnen.

Emil (17 år) tog ett extra år på individuellt val för att läsa in några betyg till och kommer att börja på gymnasiet i höst.

Calle (20 år) har kontakt med arbetsförmedlingen för att få hjälp med jobb. Hoppas att det leder framåt.

Killarna har gått en teorikurs för körkort tillsammans och vi övningskör med båda. Mina hemmakämpare mår bra nu och då mår även vi föräldrar bra.

Jag vet att många tyvärr har en liknande kamp som vi har haft.  Jag hoppas att vår resa kan ge stöd och förmedla hopp och jag hoppas innerligt att inga ska behöva vandra vår väg i framtiden.

Intervju med Emelie Nestor och Jenny Sjödin – skaparna av den kritikerrosade boken ”Yassi får nya skor”.

Hur, var och när har ni skrivit/illustrerat boken?

Författare Emelie Nestor

Boken om Yassi började som ett bilderboksmanus för ungefär tio år sedan. Jag skickade in det till några förlag men det blev ingen bok av det då, som tur var. Däremot kunde jag använda texten som inträdesprov till en kurs i att skriva barnlitteratur på Linnéuniversitetet. Efter första kursträffen i Vimmerby satt jag i mitt rum på kvällen med tusen intryck från dagen. Skrivövningar och respons från kurskompisar hade fått mig att inse att berättelsen om Yassi rymde mer än jag kunde få in i en bilderbokstext. Där och då bestämde jag mig för att skriva om alltihop från början och göra en kapitelbok i stället. Jag borde verkligen ha gått och lagt mig, men jag kunde inte låta bli att starta datorn och börja på en gång… Att sedan få tid att skriva samtidigt som jag pluggat och haft andra jobb har varit en utmaning. Beroende på jobbsituationen i övrigt har jag antingen skrivit en timme varje morgon, eller valt ut en dag i veckan som min skrivdag. Även om jag älskar hela skrivprocessen behöver jag en sådan rutin för att faktiskt få ner texten på papper och inte bara ha berättelsen snurrande i huvudet.

Illustratör Jenny Sjödin

Jag ville skapa en bildvärld där Yassis känslor och energi skiner igenom samtidigt som det var väldigt viktigt för mig att lyfta och belysa de starka och fina relationer hon har till människorna i sin närhet. Det här är den första boken jag illustrerar som har svartvita illustrationer och det var både utmanande och lärorikt att få till en nyansrik gråskala som skulle kännas levande och varierande. Att komplettera det digitala måleriet med fotocollage texturer gav bilderna mer liv och skiftningar.

Har ni något favoritcitat/ någon favoritillustration i ”Yassi får nya skor”?

Författare Emelie Nestor:

Jag tycker att Yassi säger ganska mycket roliga saker. Jag vet att det egentligen är jag som har skrivit hennes repliker, men ibland är det nästan som att hon själv har bestämt vad hon vill säga. Som när hon säger ”jag kom hem barfota” i stället för ”jag tappade bort skorna”. Eller när hennes syskon tror att hon har ätit upp sötpotatisen som familjen skulle ha till middag och hon säger till dem att hon inte har ätit upp en enda bit. När jag skrev det var det som att Yassi själv mumlade i bakgrunden att hon ju visst hade ätit en halv bit sötpotatis. Så då fick den repliken också komma med. Rätt ska vara rätt.

Illustratör Jenny Sjödin:

Min favoritillustration i boken är nog den på s.16, när Yassi visar sina nya skor för Mimi. Jag tycker att den visar en fin värme mellan syskonen samtidigt som den sätter tonen för den miljö (Yassis by) som boken utspelar sig i. Även uppslagsillustrationen i färg är en favorit. Den skapar en visuell scen som inte alls beskrivs i texten utan som enbart får ta bildlig plats. Då är illustrationer som allra bäst – när de får tillföra ett “extra lager” till berättelsen och inte enbart visa det som redan beskrivs.

Vad vill ni att barnen som läser boken tar med sig av att läsa om Yassi?

Författare Emelie Nestor:

Dels hoppas jag att de kan få med sig en känsla att Afrika inte behöver vara så väldigt avlägset och annorlunda. Även om människor har olika förutsättningar har vi alla i grunden ganska lika känslor och önskningar. Sen tycker jag att det är jätteroligt om boken leder till samtal om detta med att saker kan bli fel fast man ville göra något bra. Är man dum om man gör dumma saker? Eller är det oftast så att man egentligen vill väl, fast det blir tokigt? I grund och botten tänker jag att det handlar om hur vi ser på varandra som människor.

Illustratör Jenny Sjödin:

Att Afrika, eller vilken annan del av världen som helst, kan se annorlunda ut när det kommer till miljön och de materiella tingen men att relationerna mellan människorna och deras känslovärldar är precis likadana som våra.

Bok som ger kunskap om rädslor

Modig är en bok för barn och föräldrar skriven av de två psykologerna Kristina Paidar och Isabelle Palmborg. Boken ger kunskap om känslor i allmänhet och rädsla i synnerhet, och presenterar redskap för att hantera rädslan så att den inte blir ett hinder för sådant man vill eller måste göra.

Boken beskriver tydligt hur tanke, känsla och handling hör ihop och påverkar varandra, liksom att den är helt fri från den hurtfriska förenkling som ibland kan vidhäfta psykologiska självhjälpstexter. Istället förmedlar man en empatisk inställning till att vara människa och att förändring är svårt, och att man är okej oavsett om man lyckas.

Publiceras i BTJ-häftet nr 6, 2022.
Lektör Åsa Österlöf

”Jag skriver om människor som inte passar in i samhällsmallarna”

Som vuxen diagnostiserades Mariestadsbon Annelie Strömberg med adhd. Nu vill hon sprida kunskap genom barnböcker där huvudpersonerna bland annat har adhd, tvångstankar och social fobi, eller befinner sig i en familj med behov av lågaffektivt bemötande. ”Jag skulle säga att det är tabu att prata om psykiska besvär bland oss vuxna. Jag känner att våra sätt speglas till barnen, alla håller det för sig själva”, säger hon till Special Nest.

Läs hela artikeln om Annelie Strömberg och hennes böcker här: –>>

Viktig bok som belyser något ovanligt

– Alla barn, oavsett hälsa eller situation borde uppmärksammas i litteraturen, för det är ett sätt att sprida kunskap, skapa förståelse och igenkänning. Den här boken handlar om någonting svårt och ovanligt men ändå viktigt att belysa. När jag gjorde research till den grät jag, speciellt när jag läste om Amandine och Birgittas resa genom detta. Jag är stolt att kunna bidra med en bok för barnen om detta så att de förstår att de inte känner sig ensamma och jag hoppas att den även kan ge dem hopp.

Om boken

Liv är en glad tjej som går i skolan och älskar att sjunga, för då är det som att små änglar hjälper henne att skapa melodier i huvudet. Men så en dag finns inte änglarna kvar och i stället har en demon börjat göra henne sällskap i huvudet och hennes liv förändras drastiskt.

Utdrag ur texten
Inuti huvudet var det som att alla ljud helt plötsligt lät högre och högre. Hon visste inte ens om det var ljud som fanns på riktigt eller inte. Hon blev rädd och skyndade sig ut ur hissen, öppnade dörren hem och föll ihop på hallgolvet. Direkt la Liv händerna för öronen för att försöka få bort alla ljud, men huvudet ville inte vara still. Täckjackan gjorde henne varm, men hon kunde inte ta av sig den. Hon kunde inte göra nånting. Det kändes som att hon var på väg att dö. Den tisdagen förändrade hennes liv.

”Jag vet att det är fel att slåss och skrika och kasta saker men det bara blir så, det är som att någon annan bestämmer över mig. Jag blir arg på mig själv, arg när jag inte kan göra vanliga saker längre. Jag kan inte förklara, det bara sker. Något får mig att göra det här och jag vet inte varför och jag kan inte hjälpa det, det bara blir så.”

Sagt om boken
Äntligen finns en bok om PANS till barn och unga. Den här boken har vi väntat på. Berättelsen om Liv drabbar djupt i hjärtat och jag vill lyfta Liv ur berättelsen och säga att det kommer bli bättre då när hon mår som sämst. Runt om i Sverige och världen finns många barn som liksom Liv hastigt insjuknar med många och svåra symtom. Jag tror att den här boken kommer ge igenkänning, bekräftelse, hopp och minskad känsla av att vara ensam för många barn med PANS. Jag tror den kommer leda till ökad förståelse och kunskap från omgivning, som vi så väl vet behövs. Till dig som är ung och sjuk i PANS eller till dig som är syskon till någon med PANS, vi är många som känner er kamp, det kommer bli bättre.
/Katrin Pettersson, SANE

”En otroligt viktig bok, både som igenkänning och validering. Boken kan hjälpa till att lägga pusslet och ta bort skulden barnen ofta bär på och bidra till att öka kunskapen och medvetenheten.”
/Familjen Brännmark Willekens

”Informativ och viktig bok som belyser en ovanlig sjukdom.”
/Emma Sjöberg, lärare

”En mycket bra text! Kommer säkert att vara både en tröst och ge en igenkänning. Samtidigt en uppmuntran att gå vidare i vården, som vi ju vet är så viktigt.”
/Henrik Pelling, läkare

Beställ via Adlibris här»!

I samarbete med föreningen SANE har ”Liv, demonen och änglarna” kommit till. Det är den första och enda boken för barn i Sverige om PANS.

Om att skriva Bubblor som spräcks

Jag heter Anna Cicero (f.d. Vikström) och jobbar som lärare i fritidshem. År 2011 började jag skriva på Bubblor som spräcks men bestämde mig sedan för att ta en liten paus, och pausen fortsatte i nästan åtta år (!), så inte förrän 2019 blev manuset färdigt. 

Jag brukar ofta sitta hemma i soffan och skriva, med galet många ljud runtomkring. Ibland har jag min man Marco och vår son Jack bredvid mig. De kollar gärna på hockey och jag tänker att jag kan halvkolla på teve och skriva samtidigt, men det slutar oftast med att jag skriver rappakalja eller kör fast totalt. Vid vissa tillfällen behöver jag ta hjälp av Jack och Marco. De är specialister på att hitta på repliker till tonåringar, för de kan ”tugget”. Några meter från soffan finns Bullen och Hulken, våra kärlekskranka och väldigt underhållande undulater, som oftast håller kvitterkonsert på högsta volym. Inte så konstigt att jag ibland skriver total goja … Bullen pratar även människospråk så mitt i skrivandet kan jag få höra: ”Heeej koompis, vill du ha puss?”. Och strax därefter brukar det komma en busvissling från Hulken, som fullkomligen älskar att vissla.

 

Det bästa med att skriva på en ny bok är när själva grunden är klar och jag kan sitta och fila på vassa repliker. Min syster Lena Lundberg har hjälpt mig med att läsa igenom alla mina manus – och en otrolig tur är väl det! Annars hade det kanske aldrig blivit några böcker. Hon är en suverän korrekturläsare och upptäcker ofta saker som jag missar och kommer med kloka förslag till förbättringar.

Det har varit jättekul att skriva Bubblor som spräcks, särskilt tillsammans med Hällbackens hejarklack:  ”Jaaaaaa” vid mål för Luleå Hockey (och även lite ”pepp” till mig), ”Så roligt att seee dig” (ofta förekommande replik från Bullen) och många uppmuntrande visslingar från Hulken.

Bubblor som spräcks –

en fin och hoppfull framställning av
högstadietidens virrvarr av tankar och känslor.

Katja spelar innebandy vilket även JK, hennes bästa vän, gör. JK är nog något mer än en vän för Katja, men hon har inte riktigt vågat berätta det för honom. När JK börjar umgås mer med den söta och störiga Emma känner Katja hur hon blir mer och mer svartsjuk. Vad ser han hos den märkliga Emma? Eller är det Katja som är konstig? På ett lättsamt och engagerande språk berättar Cicero om den röriga tonårstiden, om att få ordning på och stå för sina känslor samt att allt inte alltid är som det ser ut. Styrkan ligger i skildringen av Katjas motstridiga inre liv och personerna i hennes omgivning. Boken passar bra för diskussioner om relationer kring både kärlek och vänskap. Sammanfattningsvis en fin och hoppfull framställning av högstadietidens virrvarr av tankar och känslor.

Publiceras i BTJ-häftet nr 5, 2022.
Lektör Anna Wilner

Liv demonen & änglarna – en bok om PANS

Liv demonen & änglarna handlar om Liv, en glad och alldeles vanlig tjej som går i skolan och har kompisar. Hon älskar att sjunga och det är som att änglar föder fram de melodier hon skapar i sitt huvud. Men en dag förändras allt. Melodislingorna byts mot oljud som skapade av demoner. Mat som hon tidigare tyckt om vill hon inte längre ha och sedan en tid tillbaka har hon utöver plötsliga koncentrationssvårigheter också utvecklat tvångssyndrom då hon räknar steg och ideligen känner sig tvingad att tvätta händerna. Livs föräldrar känner sig maktlösa inför beteendeförändringen men på barnakuten dit de vänder sig får de inte tillräcklig hjälp. När de söker upp en annan läkare konstateras att Liv insjuknat i den relativt okända autoimmuna sjukdomen Pediatric Acute-onset Neuropsychiatric Syndrome (PANS) vilken går att behandla. Så sker också. Demonerna försvinner och änglarna med dess vackra melodier är tillbaka. Avslutningsvis finns ett faktaavsnitt om PANS samt vad man som pedagog bör tänka på i mötet med elever som har sjukdomen.

Publiceras i BTJ-häftet nr 5, 2022.
Lektör Elisabeth Frank