BOKSLÄPP

Lollo-release.jpg

Louise Alm (Lollo) lever singelliv med sina väninnor och hemgångarna med karlar i onyktert tillstånd har blivit en vana. Längtan att vakna upp utan ångest växer i bröstet, eftersom hon egentligen bara vill finna kärleken. Hon jämför sig med andra som verkar ”lyckade”, speciellt hennes lillebror som har kärnfamilj, hus och eget företag.

Vi får följa Lollos jakt på kärleken, ett jobb och sundare liv med mindre alkohol och fler gymbesök när hon vistas på Södermalms gator, på Tinder, i Paris och i Köpenhamn.  ”Detta är chick lit när den är som bäst. Även om Lollo är tafatt, inte tänker sig för och ställer till det för sig, är det nog en av de roligaste böcker jag läst på mycket länge.” /Kristina Simar, förlagsredaktör på Bymarkens manus & media

”Om ensamhet och längtan, om gammal vänskap som håller i alla väder och om att ta befäl över och hitta meningen med sitt liv. Författaren skriver rappt, med mycket talspråk insprängt i texten. Det gör karaktärerna levande och berättelsen originell och rolig att läsa. En underhållande, lite smått tragisk historia med massa humor.” /@boktryckaren

”Glad, lättsam och humoristisk.” /@bokfrun

”Rolig, mysig, emellanåt pinsam, hög igenkänningsfaktor … och plötsligt tog den slut – alldeles för snabbt.” /@bokmoster

HUR HJÄLPER MAN TOMTEN?

sparisnon_500.jpgEn våldsam krasch i Lusias trädgård blir startskottet till det som kommer att bli en allt annat än lugn och fridfull jul. Det blir istället en kamp mot klockan att lösa en rad julmysteriet som dyker upp i och kring Lusias hus. Vad är det som rör sig i det annars öde rummet bakom grannen Bengts garage? Är det en livs levande zombie? Sebbe och Ricki gör vad de kan för att sabotera för gänget. De vill bara fånga allt på film för att få många lajks. Och hur ska man kunna hjälpa Tomten om man inte ens tror på att han finns?

”Spår i snön” är den fjärde boken i serien ”Lusia och gänget” men går att läsas oberoende av de andra tre. Boken passar barn i åldern 9-12 år.

Boken släpps på Lucia den 13 december men går att förhandsbeställa.

Stöd för att hitta tillbaka till livet

Recension:

Liv på paus _ Hjälp mig_500.jpg

Texterna är personliga, fyllda av känslor som skuld, skam och sorg, men de andas också förtröstan. Layouten är spektakulär och det fåtal illustrationer som finns är talande för ett liv i stresstillstånd. Boken är viktig, inte minst för alla som drabbats av stressrelaterad ohälsa. Texterna kan vara ett stöd för att hitta tillbaka till livet. Boken borde också fylla en central roll i samhällsdebatten för att bidra till större förståelse och kunskap på
området.

Helhetsbetyg: 4.

Publiceras i BTJ-häftet nr 1, 2020.
Lektör Maria Fridstjerna

Nu har jag ridit nordsvensk på Ängen

Hos Camilla på Ängen fick ridningen fler dimensioner. Stallkatten gjorde sitt till, och den goda maten och kolatårtan till kaffet, men allra främst sitter stunderna på ridbanan kvar.

Jag och nordsvensk_0498

Efter avstämningar via mejl åkte jag och fina stallväninnan Mari och tonåringarna iväg en dag på höstlovet. Dimman låg tät och Sörmland ville inte vakna. Det klafsade som det ska när vi kom fram och gick över stallbacken, och i stallet var det lika rått, som det också ska, i ett stall i slutet av oktober. Ytterligare avstämning i ett utav husen på den fina gården, så satte vi igång. Vi hade passats ihop med hästar, jag fick hämta min i hagen, och red sen en halv timma var under förmiddagen. Detta med intensivt stöd ifrån Camilla som är utbildad på längden och tvären i akademisk ridkonst och frihetsdressyr bland annat.

Den häst jag fick mig tilldelad var ett inte så högt-, men, som det ska vara, robust nordsvenskt sto med en lugg man kunde gömma sig i. Jag kikade på henne i smyg då jag borstade och förberedde oss inför ridpasset, och undrade hur det är möjligt – hur kan en sådan stor häst röra sig på något annat vis än knappt framåt?

När det var min tur stod jag för många års längtan och red barbacka. Efter diverse stretch- och avslappningsövningar, fick jag prova på att stanna per utandning, tänka trav och känna hur den stora kroppen liksom läste mina tankar och allmänt lära mig hålla kopp på min kropp och tanke. Dimman lättade och jag såg att ridbanan låg vid en sjö. Vackert var det, och vackert blev det när rid pplevelsen liksom tog mig vidare, in- och hem till mig själv, även om det svider att konstatera hur mycket man också lärt fel, tappat i känsla, och skulle behöva rida för att hämta hem det, vara på´t och på riktigt kunna tala om det samspel ridning på nivå kräver. Men men, glaset är, om man vill, som bekant halvfullt och inte halvtomt, så det är väl bara att fortsätta försöka.

Efter god och trevlig lunch var det dags igen. ”Min” häst hade jag fått släppa ut under lunchen, och den minen jag möttes av, under den långa gråa luggen, när jag klafsade ut i hagen för att ta in henne igen, var obetalbar. Jag förstod henne, varför skulle hon vilja gå in en gång till, med mig, som hon vare sig kände eller tyckte gjorde allting rätt? I linje med den respekt jag själv tycker så mycket om i mitt hästande, och med grundhållningen i Camillas verksamhet som jag uppfattade det, så sa jag det, att jag förstår, men kunde hon kanske ändå tänka sig? Om hon också tänkte på att det låg en morot i krubban? Det kunde hon, men den mule som hon blurrat runt med i ett riktigt blöthål, drog hon några gånger längs min rygg när vi gick inåt. Det var det värt tänkte ändå jag när dottern frågade vad jag hade gjort när hon fick syn på oss i stallet. Av hennes min att döma såg jag inte klok ut. Leendes dessutom.  Och så himla lycklig där en stund.

Mer leende och skratt blev det under andra passet då igång- och avsaktningar fortsatte, då jag fick- och vågade börja ta mer kontakt och fick svar i form av att den stora hästen sög lite på bettet, började trampa inunder sig och samla all den enorma kraft som fanns i hennes stora kropp. Varför kändes det där så meningsfullt? Varför var det så kul? För att det handlade om samspel, om inslaget av frihet, och viljan att arbeta. För att det var kul att lära nytt, att få förklaringar som öppnade upp, och för att det allt tillsammans gav mersmak. Som kolakakan vi bjöds till kaffet sen.

När vi snirklade oss ifrån Ängen framåt kvällen, gick det fort från skymning till kväll och mörker. Kylan kröp inpå och Sörmland drog sig tillbaka. Hit vill jag igen tänkte jag i bilvärmen som började ta sig. Jag har mycket att lära. Och på Ängen får man chans till det. När jag blundade såg jag en massa grått hår, eller man, pannlugg, svans och hovskägg, framför mig. Och två vakna ögon som ville vara med, fast på sitt vis, för att kunna göra sitt bästa. Jag tänkte också på takt, för vi talade om takt mer än gångart och fart, och konstaterade att jag behöver rida mer, och ha en katt i knät. För min egen takt och andning, för att vara i takt med mig själv.

Susanne, stallmorsa med egna behov av tid med hästen

Tvång

Tvång_500RECENSION: Författaren beskriver på ett trovärdigt sätt den skam och de ambivalenta tankar Lina känner och hur hon kastas mellan hopp och förtvivlan inför att kunna bli botad. Språket är okomplicerat och lätt att förstå. Ämnet är viktigt och budskapet i boken är att det hjälper att våga prata med någon om sina problem. Då spricker trollet. Tvång är en läsvärd bok.

Helhetsbetyg: 4.

Publiceras i BTJ-häftet nr 24, 2019.
Lektör Agneta Willans

Fjärilen från Rovaniemi

RECENSION: Fjärilen från Rovaniemi_webbAvsnitten följer inte helt i kronologisk ordning, men kommer att teckna en mycket sammanhängande bild av en människas utsatthet i en vuxenvärld som saknar insikter och empati. Hos Petri finns en vilja att formulera sig i dikter vilket ger honom en stark självkänsla. Ihanus smått kärva språk låter Petri förmedla sina känslor och kommentera den omgivande vuxenvärlden. Samtidigt finns det hos författaren en övertygande poetisk ton som visar något av Petris inre liv. Det är onekligen en annorlunda bok som lika mycket förmedlar utsatthet som överlevnadskraft.

Helhetsbetyg: 4.

Publiceras i BTJ-häftet nr 24, 2019.
Lektör Ingvar Engvén

Tvångssyndrom i fokus för bibliotekariens nya ungdomsbok

Mats Johanssons fjärde bok har titeln ”Tvång” och handlar om en tjej som lider av tvångstankar.

– Bokens budskap är att det är viktigt att prata om det och dela bördan. Den är delvis baserad på egen erfarenhet. Mer eller mindre starkt har vi det alla i oss. Vissa till den grad att de inte kommer hemifrån. Jag har aldrig haft det så allvarligt, säger Mats Johansson.

Läs hela artikeln i Helsingborgs Dagblad –>>

Många olika personligheter ryms i en förskoleklass

coolaolikheter_500.jpg
I en förskoleklass finns många olika personligheter. Någon har besvär med att komma i tid eller får kraftiga känsloutbrott. En annan har svårt att sitta stilla och bara lyssna, medan en del är mer beroende av att inte något i rutinerna ändras. Här finns de som vill sitta för sig själva eller i ett hörn för att känna sig trygga. När läraren läser en saga om en pojke som går i en skog får alla, med hjälp av bildkort, visa hur de tror att han känner sig. Eleverna väljer då kort efter hur de själva skulle ha mått ute i skogen.

Författaren Malin Roca Ahlgren får tydligt fram i boken hur många personligheter som ryms i en barngrupp. Här betonas också positiva egenskaper som kreativitet och uttrycksfullhet. Många tips är inflätade i hur man bemöter elever och optimerar miljön i klassen för allas olika behov. Längst bak finns frågor som läsaren själv kan besvara. Korta meningar som är luftigt placerade på uppslagen gör boken lättillgänglig.

De kraftfulla illustrationerna av Xandra Matson dominerar uppslagen och
anger tonen i boken, som är viktig att läsa för barn från 5 års ålder och uppåt.

Publiceras i BTJ-häftet nr 23, 2019.
Lektör Margareta Brengdahl

Barnbok som banar väg för samtal om skärmtid

slutaspelaslutastora_500Få företeelser diskuteras så mycket just nu som speltid, spelförbud och hur barns spelande påverkar deras hjärnor och vardag. Sluta spela! Sluta störa! handlar om Kimmy och hennes mamma. Kimmy älskar att spela på telefonen och glömmer bort tid och
rum när hon är mitt i en viktig bana. Hon blir arg när mamma säger att speltiden är slut. Efter maten låtsas mamma ägna sig åt viktiga vuxensaker med telefonen, fast hon i smyg använder den för att spela. När Kimmy tar ifrån mamma telefonen mitt i en viktig bana blir inte mamma arg, utan förstår precis hur Kimmy kände sig tidigare under kvällen. Ett respektfullt samtal om att sluta spela och att sluta störa den som spelar tar vid. Boken avslutas med några diskussionsfrågor om spel och speltid. Boken kan tjäna väl som diskussionsunderlag för barn från 5-6 år och uppåt/…/

Publiceras i BTJ-häftet nr 23, 2019.
Lektör Sarah Utas

SLUTA SPELA! SLUTA STÖRA!

slutaspelaslutastora_500.jpg
”Ett dilemma som är lätt att känna igen sig i. Både på hemmaplan men också i skolans värld. Teknik i all ära, men när det leder till ett mer eller mindre stort beroende är det skrämmande. Det här är en målande berättelse att samtala kring.”

Så skriver författare och bloggaren Villa Freja om Jenny Alm Dahlgrens bok Sluta spela! Sluta störa! Boken kan med fördel läsas för barn i grupp för att få möjlighet att prata om skärmtid och vilka regler som ska gälla för både barn och vuxna.

Läs hela recensionen på –>> Villa Frejas sida.