Recension: Olle kan inte vara glad



Psykisk ohälsa hos barn är nog vanligare än vad vi tror och Olle kan inte vara glad – En bok om
ångest är den femte boken i en barnboksserie om psykisk ohälsa. Författaren Annelie Strömberg
brinner för att sprida kunskap om psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Här
beskriver hon på ett enkelt och verklighetstroget sätt hur ångest kan kännas, allt skildrat på ett insiktsfullt sätt
utifrån Olles perspektiv. Boken är lättläst, men bäst är ändå att vuxen och barn läser den tillsammans och
samtalar kring innehållet. Carina Stahres illustrationer består av tecknade bilder som är ganska mörka och
sorgsna. Ångesten skildras i bokens slut som ett otäckt monster, men Olle lyckas övervinna sin rädsla.
Monstret försvinner och bilderna blir ljusare och gladare.

Det här är en viktig och hoppfull bok för familjer
som har barn som mår dåligt. Vi måste våga prata om psykisk ohälsa och då är den här boken ett utmärkt stöd
för samtal.
Helhetsbetyg: 4.

Publiceras i BTJ-häftet nr 24, 2022.
Lektör Maj-Britt Claesson

De övriga böckerna i serien är:
Egon oroar sig – en bok om tvång,
Greta vågar inte säga hej – en bok om social fobi
Stina blir arg och slåss – en bok om ilska
och Märta kan inte sova – en bok om sömnproblem.

Annons

Recension: Linne & Loddi

I Linne & Loddi bor femåriga sameflickan Linne med renägande mamma Aili i ett skogsområde där renarna genom brutal skogsavverkning har svårt att finna föda: renlav. Den växer bara i gammelskog. Även hackspettungen Loddi (”liten fågel” på samiska) har problem med att finna larver när gamla träd huggs ner.

Loddi berättar för Linne om skogsskövlingens följder. Linne blir djupt upprörd och engagerar sig för att hindra ytterligare kalhyggen. På 24 uppslag, illustrerade med Judith Balagueros ljuvliga bilder, understryker författarens engagerande texter. Precis som i Naja & Narva utspelas berättelsen bland ursprungsbefolkningar, och även med denna bok har man samarbetat med Greenpeace Nordic. /…/

I bilderböckerna ligger fokus på vilda djurs utsatthet.

Linne & Loddi är en lättfattlig, tankeväckande, vacker bilderbok, vars innehåll förhoppningsvis väcker ett miljöengagemang hos 3-6-åringar, och uppläsaren.

Helhetsbetyg: 3.

Publiceras i BTJ-häftet nr 22, 2022.
Lektör Eva Bjärlund

Recension: Muren

En mur kan symbolisera många typer av avståndstaganden. Berättelsen ger underlag till diskussion om vad som är viktigt och vem som bestämmer det. Sarah Vegna, som tidigare publicerats på Olika och Idus förlag, har skrivit en kortfattat inkännande text /…/ om /…/ viktiga frågor att söka svar till. Victoria Levin, utbildad på HDK-Valand, har gjort bilder i milda pastellfärger med känsliga karaktärer med mjukisdjursliknande utseende.

Publiceras i BTJ-häftet nr 23, 2022.
Lektör Christina Wedenmark

Helhetsbetyg: 3.

Månadens författare – Matilda Olsson

Denna månad möter du Matilda Olsson som är författare till boken Bara Rebell. 

Varför ville du börja skriva/illustrera?

Berättandet har alltid varit en essentiell del av min personlighet, men är också något som alltid fått mig att må bra. Jag har spelat teater sedan jag kunde läsa, vilket öppnade upp för hur man kan ge text liv och mening, och som också har resulterat i hur jag skrivit dramatik och skönlitterära texter. Min debutbok bottnar i kärleken till det gestaltade ordet, längtan efter att få närma sig verkligheten och att få beröra – det är det yttersta målet med allt jag skapar. 

När, var och hur utför du ditt skapande?

Jag drivs mycket av att göra tid för mitt skapande, och med det menar jag att jag nästintill schemalägger skrivandet. Ett skrivprojekt om året, minst två skrivtillfällen i veckan. Ibland skriver man ett ord, ibland fem kapitel – det viktiga är bara att göra det. Det blir inte alltid (långt ifrån alltid!) bra, men det ger garanterat nya insikter, tankar och idéer. 

Jag letar alltid inspiration i min direkta samvaro, och älskar att fånga de små, små detaljerna i det som oftast går en rakt förbi. Man kan verkligen skriva en hel berättelse om ett möte mellan två tjejer på en nattklubbstoalett eller om en skrämmande kille i mellanstadiet som älskar chokladbollar lite för mycket. (Tro mig, båda delarna ligger till grunden för två av mina verk – gissa tre gånger vilken som hör ”Bara Rebell” till) Kort sagt, leta inspiration överallt – var girig! – men vänta inte på inspiration. Den kommer aldrig av sig självt. 

Vad är ditt favorit citat/illustration från dina verk?

Jag har flera citat från ”Bara Rebell” som jag älskar, dels för att de är oumbärliga för berättelsen men också för att de säger mycket om bokens syfte. 

Det jag särskilt vill lyfta ut här är något som sägs i konversationen mellan Lo och storasyster Hilda: 

”Man måste var rebell, du vet, en sådan som går emot det som anses vara normalt.” 

” … En rebellisk revolution. Jag ska starta rebelution!” 

Men även citatet: 

”Ingen kommer lyssna på någon som är arg jämt. Men man blir ju arg när ingen lyssnar på en.”

Recension: ”Fantastisk hästbok”

Denna bok innehåller det mesta som utgör en fantastisk hästbok. Den innehåller  vänskap, spänning, glädje, sorg och inte minst kärleken till hästen. Det är hjärte värmande att läsa om hur Nova och Tilda utvecklas tillsammans. De har ett väldigt fint samspel mellan varandra. Boken har en fin och lättläst text. Tankar och känslor är bra beskrivna.

Läs hela recensionen på Rämmengårdens hemsida: https://rammengarden.blogspot.com/2022/08/vaga-spranget.html

Månadens författare Lotte Vikléa om sommaren

Lotte Vikléa är vår månadsförfattare. Hon har skrivit böckerna om Lea Lejontämjare och boken Kittelbubblor. Så här beskriver hon sin författarsommar har varit så här långt.

Det har varit en minst sagt händelserik sommar. Jag har börjat vlogga (Vikléas skrivarpepp, fredagar på Facebook/Instagram) och skrivit klart första utkastet till min feelgood och fått ett lektörsutlåtande. Jag har flyttat från lägenhet till radhus och hållit sommarkursen ”Skapa din egen bilderbok” på Skurups folkhögskola tillsammans med Johanna Rehn som har illustrerat Leaböckerna. Nu går jag och väntar på att få se illustrationerna till min kommande bilderbok ”Leksaksbiblioteket”. Det är Markus Lindholm som ska illustrera och boken väntas komma ut i början på nya året. Följ mig gärna på Facebook/Instagram (l.viklea så får du veta mer. 

Vägen framåt

Genom blogginlägg och i min bok har jag beskrivit en tuff resa för vår familj. Texter om utmattade barn och föräldrar, oro, stress, att bli ifrågasatt och misstrodd, att behöva kämpa i konstant motvind… Kampen började hösten 2014 och pågick i många år.

De tuffa åren har givetvis även innehållit en hel del härliga och fina stunder. Mirakel och guldkorn. Skratt och glädje. Mycket kärlek.

Mina tankar blev blogginlägg som sedan blev en bok och föreläsningar. Mitt mål har aldrig varit att själv synas och ta plats. Mitt enda mål har varit att försöka ge stöd till andra som lever liknande liv och att upplysa, minska fördomar och öka samsynen mellan hemmet och skolan. Jag försöker hålla mig anonym för att mina barn ännu så länge önskar det. Jag skäms inte över mitt liv på något sätt och jag är otroligt stolt över mina fina barn.

Vår väg fortsätter framåt (ofta med myrsteg men myrsteg leder som sagt också framåt) och numera kan jag förmedla mer hopp. Livet lättar och framsteg märks mer och mer. När man sitter ”mitt i skiten” ser man ingen väg ut och ingen ljusning. Nu kan jag läsa gamla inlägg från förr och undra hur vi orkade ta oss igenom allt. På något sätt gjorde vi det och nu står vi här och har överlevt.

Vi kan andas nu. Vi lever inte längre i ett kompakt vakuum av ångest. I flera år gjordes orosanmälningar till socialtjänsten för våra barns skolfrånvaro precis innan sommarlov (och även jullov). Nu har vi sluppit det i ett par år. Vi kan äntligen få vila på lov.

Att livet har lättat beror på flera olika saker. Dels beror det på pandemin som tillät studier hemma men också att våra killar började må bättre efter lång vila och läkning.

Nu slutar Linnéa årskurs 6 och vi lämnar låg- och mellanstadieskolan bakom oss. Det är samma skola som killarna gick på. Vi har haft barn på den skolan i 14 år. För våra killar fungerade inte den skolan men Linnéa har haft världens bästa lärare sedan årskurs 2 och det är därför vi ändå valde att låta henne gå kvar. Linnéa är vårt första barn som går ut årskurs 6 utan hög frånvaro och hon har betyg i alla ämnen.

Emil (17 år) tog ett extra år på individuellt val för att läsa in några betyg till och kommer att börja på gymnasiet i höst.

Calle (20 år) har kontakt med arbetsförmedlingen för att få hjälp med jobb. Hoppas att det leder framåt.

Killarna har gått en teorikurs för körkort tillsammans och vi övningskör med båda. Mina hemmakämpare mår bra nu och då mår även vi föräldrar bra.

Jag vet att många tyvärr har en liknande kamp som vi har haft.  Jag hoppas att vår resa kan ge stöd och förmedla hopp och jag hoppas innerligt att inga ska behöva vandra vår väg i framtiden.

Intervju med Emelie Nestor och Jenny Sjödin – skaparna av den kritikerrosade boken ”Yassi får nya skor”.

Hur, var och när har ni skrivit/illustrerat boken?

Författare Emelie Nestor

Boken om Yassi började som ett bilderboksmanus för ungefär tio år sedan. Jag skickade in det till några förlag men det blev ingen bok av det då, som tur var. Däremot kunde jag använda texten som inträdesprov till en kurs i att skriva barnlitteratur på Linnéuniversitetet. Efter första kursträffen i Vimmerby satt jag i mitt rum på kvällen med tusen intryck från dagen. Skrivövningar och respons från kurskompisar hade fått mig att inse att berättelsen om Yassi rymde mer än jag kunde få in i en bilderbokstext. Där och då bestämde jag mig för att skriva om alltihop från början och göra en kapitelbok i stället. Jag borde verkligen ha gått och lagt mig, men jag kunde inte låta bli att starta datorn och börja på en gång… Att sedan få tid att skriva samtidigt som jag pluggat och haft andra jobb har varit en utmaning. Beroende på jobbsituationen i övrigt har jag antingen skrivit en timme varje morgon, eller valt ut en dag i veckan som min skrivdag. Även om jag älskar hela skrivprocessen behöver jag en sådan rutin för att faktiskt få ner texten på papper och inte bara ha berättelsen snurrande i huvudet.

Illustratör Jenny Sjödin

Jag ville skapa en bildvärld där Yassis känslor och energi skiner igenom samtidigt som det var väldigt viktigt för mig att lyfta och belysa de starka och fina relationer hon har till människorna i sin närhet. Det här är den första boken jag illustrerar som har svartvita illustrationer och det var både utmanande och lärorikt att få till en nyansrik gråskala som skulle kännas levande och varierande. Att komplettera det digitala måleriet med fotocollage texturer gav bilderna mer liv och skiftningar.

Har ni något favoritcitat/ någon favoritillustration i ”Yassi får nya skor”?

Författare Emelie Nestor:

Jag tycker att Yassi säger ganska mycket roliga saker. Jag vet att det egentligen är jag som har skrivit hennes repliker, men ibland är det nästan som att hon själv har bestämt vad hon vill säga. Som när hon säger ”jag kom hem barfota” i stället för ”jag tappade bort skorna”. Eller när hennes syskon tror att hon har ätit upp sötpotatisen som familjen skulle ha till middag och hon säger till dem att hon inte har ätit upp en enda bit. När jag skrev det var det som att Yassi själv mumlade i bakgrunden att hon ju visst hade ätit en halv bit sötpotatis. Så då fick den repliken också komma med. Rätt ska vara rätt.

Illustratör Jenny Sjödin:

Min favoritillustration i boken är nog den på s.16, när Yassi visar sina nya skor för Mimi. Jag tycker att den visar en fin värme mellan syskonen samtidigt som den sätter tonen för den miljö (Yassis by) som boken utspelar sig i. Även uppslagsillustrationen i färg är en favorit. Den skapar en visuell scen som inte alls beskrivs i texten utan som enbart får ta bildlig plats. Då är illustrationer som allra bäst – när de får tillföra ett “extra lager” till berättelsen och inte enbart visa det som redan beskrivs.

Vad vill ni att barnen som läser boken tar med sig av att läsa om Yassi?

Författare Emelie Nestor:

Dels hoppas jag att de kan få med sig en känsla att Afrika inte behöver vara så väldigt avlägset och annorlunda. Även om människor har olika förutsättningar har vi alla i grunden ganska lika känslor och önskningar. Sen tycker jag att det är jätteroligt om boken leder till samtal om detta med att saker kan bli fel fast man ville göra något bra. Är man dum om man gör dumma saker? Eller är det oftast så att man egentligen vill väl, fast det blir tokigt? I grund och botten tänker jag att det handlar om hur vi ser på varandra som människor.

Illustratör Jenny Sjödin:

Att Afrika, eller vilken annan del av världen som helst, kan se annorlunda ut när det kommer till miljön och de materiella tingen men att relationerna mellan människorna och deras känslovärldar är precis likadana som våra.

Bok som ger kunskap om rädslor

Modig är en bok för barn och föräldrar skriven av de två psykologerna Kristina Paidar och Isabelle Palmborg. Boken ger kunskap om känslor i allmänhet och rädsla i synnerhet, och presenterar redskap för att hantera rädslan så att den inte blir ett hinder för sådant man vill eller måste göra.

Boken beskriver tydligt hur tanke, känsla och handling hör ihop och påverkar varandra, liksom att den är helt fri från den hurtfriska förenkling som ibland kan vidhäfta psykologiska självhjälpstexter. Istället förmedlar man en empatisk inställning till att vara människa och att förändring är svårt, och att man är okej oavsett om man lyckas.

Publiceras i BTJ-häftet nr 6, 2022.
Lektör Åsa Österlöf

”Jag skriver om människor som inte passar in i samhällsmallarna”

Som vuxen diagnostiserades Mariestadsbon Annelie Strömberg med adhd. Nu vill hon sprida kunskap genom barnböcker där huvudpersonerna bland annat har adhd, tvångstankar och social fobi, eller befinner sig i en familj med behov av lågaffektivt bemötande. ”Jag skulle säga att det är tabu att prata om psykiska besvär bland oss vuxna. Jag känner att våra sätt speglas till barnen, alla håller det för sig själva”, säger hon till Special Nest.

Läs hela artikeln om Annelie Strömberg och hennes böcker här: –>>