Varje barn som utsätts för övergrepp är ett för mycket

apa_sexuellt_vald

Det går inte att förutsätta att ett barn som utsätts för övergrepp själv ska slå larm. Maktförhållandet mellan tränare och aktiv är en förklaring. Författaren Marianne Wallin utmanar idrottsrörelsen att ta sitt ansvar.

Barn och unga, aktiva i idrottsföreningar, utsätts för sexuella trakasserier och övergrepp. Med stor säkerhet händer detta någonstans just nu och hela tiden.

Riksidrottsförbundets har tagit fram en policy som syftar till att skydda barn och ungdomar mot just detta genom dialog, öppenhet och med aktivt förebyggande arbete på lokal nivå.

Det är ”papper i en pärm”. Den beröringsskräck idrottsrörelsen har gör att det händer väldigt lite, eller inget alls, inom det här området. Varken på nationell, distrikts- eller klubbnivå.

Idrotten vill framstå som oantastlig. Det är viktigt att försvara idrottens goda namn. Rädslan för skandaler är stor. Den som vågar berätta misstänkliggörs. Det som hänt bagatelliseras och tystas ner. Oftast kan förövaren arbeta vidare med ungdomar även i fortsättningen.

När, och framför allt hur, tänker idrottsrörelsen lyfta dessa ok från de aktivas axlar och förmedla att all skuld alltid ligger hos förövaren?

Det finns inte ”någon annan” som ansvarar för det här arbetet. Dags att peka med hela handen. Föreningarna ska inte kunna välja. Det går inte att stoppa huvudet i sanden och ge förövarna Carte Blanche. Varje barn som utsätts för övergrepp är ett för mycket.

Marianne Wallin

fd sportjournalist

Läs om Marianne Wallins bok BRÄND som handlar om övergrepp.

Annonser