Idag ska jag ta er med in i min fantastiska värld, till mitt favorit- och specialområde: Pedagogisk rid- och teoriundervisning på ridskolan!
För att bli ridlärare behöver man först och främst kunna rida själv. Det är en grundförutsättning för att komma in på ridlärarutbildningar. När man har tillägnat sig kunskapen för egen del är nästa steg att kunna föra vidare kunskapen till andra. För att kunna föra vidare kunskapen till andra räcker det inte med att kunna föra kunskapen vidare på den nivå och på det vis man själv lärde sig den.
Huvudsyftet med att föra vidare kunskap är inte själva utförandet ”utlärningen”. Huvudsyftet med att föra vidare kunskap handlar om att mottagaren uppfattar budskapet, kan ta det till sig och använda det. Däremellan tror jag att man lätt kan gå vilse, i alla former av utbildningsverksamhet!
Till detta tankesätt finns ett mycket bra och tänkvärt citat av den danske filosofen Sören Kirkegaard:
”Om jag vill lyckas med att föra en människa till ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det, lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör, men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera.”
Min tolkning är ungefär följande: Som ridlärare har man en stor kunskapsbank – ingen tvekan om den saken. Utmaningen är inte att äga kunskapen och att servera den korrekt. Det har ingått i alla ridlärarutbildningar i alla tider att lära sig det.
Utmaningen idag ligger istället i att uppfatta var någonstans eleven befinner sig i förhållande till ridlärarens kunskapsbank. Att förstå det eleven förstår och att därifrån ta eleven vidare. Om ridläraren börjar för högt över elevens startnivå kommer det att skapas ett tomrum mellan ridlärarens startnivå för utlärning och elevens startnivå för inlärning. Då får man inte ut så mycket som man skulle kunna få ut av relationen ridlärare – elev. Kunskap går till spillo!
Det låter lätt när man sammanfattar det på detta vis. Det är allt annat än lätt i verkligheten! Men oj så intressant! Och någonting som verkligen är min drivkraft. Att alltid utveckla förmågan – både hos mig själv och hos andra – att göra kunskap tillgänglig på en mängd olika vis. Och med utgångspunkt i en mängd olika startnivåer.
Därför blir jag alltid extra glad varje gång detta uppmärksammas lite extra inom ridsporten. Alldeles nyligen fick jag frågan om jag skulle vilja komma på en av distriktets anordnade ridlärarträffar i vår, och prata om pedagogisk rid- och teoriundervisning för små barn. På den kurs för ridskolechefer jag var i förra veckan fick jag också positiv återkoppling av några kurskamrater i det att jag ofta skriver om ämnet.
Det känns väldigt inspirerande och härligt att pedagogiken börjar ta allt mer plats på ridskolan. Jag tror att det är precis det som är definitionen av ”framtidens ridskola”. Och jag är så tacksam att jag får vara med på det tåget!
kikkuli.wordpress.com 