Det är sommar och jag rider på vågen med mina teens

surf-863696_1920

När mina tonåringar har sommarlov är de skinande, glittrande, sprudlande och levande varelser. De hänger, badar, läser, spelar och går på kurser i sånt just de gillar. Jag rider på vågen med dem, för jag vet att snart krockar denna våg med en klippa. En klippa som heter hösten och skolstart.

Då kommer ångesten, utbrotten och den psykiska ohälsan inkrypande i hallen och sprider sig successsivt i hela lägenheten.

Att fungera annorlunda neuropsykiatriskt i sig är en stor utmaning i skolan (min lilla tonåring). Att göra det i kombination med att ha en extremt hög begåvning i vissa områden kan medföra en ännu tuffare skolgång faktiskt. (Min stora tonåring). För de som inte har koll är det lätt att tänka att smarta ungar glider genom plugget, men det är nåt helt annat att var särskilt begåvad, än att vara smart. Och det är nåt helt annat att dessutom ha signalsubstanser i hjärnan som inte funkar som NT-elevernas.

I vissa ämnen har den lilla haft F under flera terminer, men nu lyckats få upp dessa till E tack vare mycket slit hemma. Den stora har haft samma situation trots sin särbegåvning. I andra har hon A och B. Men oavsett behov, begåvning eller funktionsvariant, blir jag som förälder extremt frustrerad på att skolan idag generellt inte har större budget, för det är alltid samma svar man får av rektorerna – att det finns ingen möjlighet att ta in mer resurser än de vi har nu. Och vilka blir lidande – om inte våra kids!

2 – 3 barn / klass har NPF och minst en unge i varje klass är särskilt begåvad. Många av dessa är som sagt både och. Som en av mina tonåringar. Eftersom jag är leg lärare vet jag att enligt skollagen har de rätt att få den hjälp de behöver och jag kan alla paragrafer, men det verkar inte hjälpa när jag drämmer näven i bordet i rektorns rum gång på gång.

Enligt skolinspektionens tillsynsrapport följer ej 7 / 10 skolor skollagen när det kommer till särskilt stöd. Kommunerna fördelar resurserna till skolorna, men vissa kommuner fördelar mer resurser till skolor med större behov, och det är ju förstås bra om det skulle fungera så överallt. Utan ett sk. resursfördelningssystem blir det givetvis enskilda barn som hamnar i kläm. Ett nationellt ansvar gällande resurstilldelningen skulle därför bli rättvisare!

Lärarförbundet gjorde också en enkät där det stod att kommunerna ofta inte har tillräckligt med resurser för att täcka de behoven som finns i skolan idag.

Så om skolor inte får tillräckligt med förutsättningar blir det ju i slutändan våra kids som blir lidande. Svart på vitt, Herr Fridolin. Kidsen tänker att det är fel på dem, eftersom de tänker annorlunda än sina jämnåriga vilket många gånger leder till både utbrott, ångest och skolk. Men tills dess rider vi på vågen ett tag till och njuter av sommarens kravlösa lunk.

/Malin Roca Ahlgren

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s