Hästkunskap som grund till människokännedom?

Det finns inga dumma hästar. Hästars reaktioner är alltid beroende av deras omgivning, och för att hantera hästar på ett bra sätt måste du lära dig att både förstå och förutse deras beteende.

I alla hästyrkesutbildningar ingår en film som heter ”I säkraste laget”. Vi som är utbildade genom Svenska Ridsportförbundet och som arbetar professionellt med hästar har sett filmen fler gånger än vi kan räkna till, och en av våra allra viktigaste uppgifter är att sprida dess kunskap. För hästmänniskor är det ett så naturligt förhållningssätt att vi knappt ens reflekterar över det. För oss är det helt självklart!

Vi scannar av vår omgivning, och vår häst. Vi försöker att tänka som vår häst för att kunna förutse vad den eventuellt kan komma att reagera på, och om vi upptäcker något som vi tror att hästen kommer att reagera negativt på försöker vi att förändra situationen och förhindra att den blir farlig.

Om vi har hand om flera hästar åt gången måste vi göra detta för alla hästar. Alldeles särskilt om det är en ridlektion vi har ansvar för. Vi måste se med hästarnas ögon, och hålla koll på alla människor som är i rörelse runt ridbanan, vi måste ha koll på trafiken utanför, vi måste hålla koll på ordningen i ledet så att ingen häst kommer för nära en annan, vi måste hålla koll på vädret (för att en regndroppe kan betyda att någon i publiken utomhus plötsligt fäller upp ett paraply och skrämmer någon av hästarna). Ja listan kan göras lång. Vid en ridlektion ansvarar ridläraren inte bara för hästens och den egna säkerheten utan också för alla inblandades. Det är en självklarhet och inte det minsta konstigt alls.

Det som gjorde att jag från början lockades till ridläraryrket var hästarna – inget snack om saken. Men efterhand höjde jag blicken och utvecklade ett minst lika stort intresse för människorna som satt uppepå hästarna på mina ridlektioner. Det blev min väg till fortsatt utbildning. Pedagogik är mitt huvudämne men specialpedagogiken liksom en skattkista jag får kika i ibland. Och jag tänker ofta för mig själv, att visst finns det många likheter mellan det vi hästmänniskor behöver lära oss för att kunna utöva en säker hästhantering och hur vi kan lära oss att hantera människor.

Jag tänker att vi som sysslar med hästar får verktyg med oss på ett vis som vi kanske först inte ser vidden av, men som vi sedan har oändlig nytta av i resten av våra liv. Vi lär oss att förstå och att ibland också förutse våra medmänniskors reaktioner – därför att det är så vi gör med hästarna. Vi lär oss perspektivtagning eftersom vi utifrån säker hästhantering vet att det enda sättet att förstå hur en annan individ ser på någonting är att försöka se det hon ser. Vi lär oss empati! När vi samspelar med människor i olika former minns vi tillbaka på hur vi i en grupp hästar behöver se till varje individ på samma vis – därför gör vi det också med de människor vi har omkring oss. Vi minns att vi med hästarna ibland behöver förändra miljön omkring dem för att förhindra negativa – kanske farliga – händelser. Kanske behöver vi ibland även göra det med våra medmänniskor. I vår tur kan vi dessutom också lära fler människor precis det vi själva lärt oss – om både hästar och människor.

Att få möjlighet att tillbringa tid med hästar ger kunskaper för livet – ur så många dimensioner!

/Maria Falck

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s