Beroende av hjälp

 

help

Händer och fötter som kommer och går. De tar i mig, håller i mig så min gräns skjuts tillbaka. Jag tvingas visa hela mitt jag för en främling. Någon som jag inte känner, som jag inte vet vem det är. Jag vet hur det är att förlora sin gräns och försöka bygga upp den igen. En skiljelinje mellan mig och den andra.

Min kropp är andras arbetsplats. Den behöver tvättas och tränas och kläs på. Huden behöver lukta gott och vara mjuk. Huden är ett organ som täcker hela kroppen och är full av minnen från de dagar och år som jag har levt. Minnen aktiveras när någons händer tvingas röra vid mig, och ska hjälpa mig med det som är mitt hjälpbehov. I den stunden behöver jag en gräns som skyddar mig från att känna mig utblottad och fråntagen min rätt att vara människa.

Jag skrattade länge när andras händer tog i mig. Jag skrattade för att överleva. Jag skrattade för att trycka ner en främmande känsla. Jag skrattade för att bli älskad, känna närhet och gemenskap. Men livet var aldrig på riktigt. Jag var som ett uppryckt träd med rötterna synliga för andra. Jag var beskådad och iakttagen. Jag blev dömd.

Det kom hjälpare som sa sig vilja mitt bästa, vilja vara snälla och ställa upp, som om jag var ett föremål för insatser. Gick jag emot deras vilja att vara snälla blev jag stämplad som otacksam. Deras vilja att vara snälla ställdes emot mina krav på hur hjälpen skulle vara.

Ännu en gång raserades gränserna mellan mig och de andra. Mitt liv och det jag är sattes i skuggan där inget hopp växte. Under dygnets tjugofyra timmar har jag någons annans blickar över mig. Dessa hjälpare som var självuppoffrande martyrer hindrade mig att röra mig som jag ville.

Jag blir inträngd i ett hörn och slutar att leva. Men hjärtat slår ändå och blodet forsar genom årorna. Jag kan inte andas. Mitt hem är invaderad av en främling som aldrig lämnar mig. Ett osynligt monster. Som det där återkommande monstret som jag drömde om som barn. Jag sitter på hallgolvet och ser mamma i soffan i vardagsrummet. Hon ser inte när ett osynligt monster kommer bakifrån mig och äter upp mig.

/Mika Ihanus

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s