Att känna sig dömd av andra

woman-2696408_960_720

När min son var i fem-sexårsåldern bestämde jag mig för att sluta skämmas för såväl hans som mitt eget beteende.

Vi som har barn med npf-diagnos vet att de ofta beter sig på ett sätt som sticker ut. De kanske pratar för högt eller springer runt för mycket. De undviker ögonkontakt och verkar inte lyssna på vuxnas instruktioner. Kanske avbryter de med olika infall eller vägrar vara med på vissa aktiviteter. Det här kan väcka reaktioner och vi känner oss ibland dömda av vuxna runt omkring. Men varför känner vi oss kritiserade av andra? Barnens agerande kan kännas som en reflektion av föräldraskapet. Har vi ett barn som är följsamt och lugnt innebär det att vi har lyckats. Har vi ett barn som beter sig annorlunda kan vi därmed känna oss misslyckade när vi ser andras blickar på familjen.

Varför är det egentligen så viktigt för oss att få andra människors gillande? Visst kan vi förstå varför det är angeläget med människor som står oss nära men vi har ofta ett behov av att rättfärdiga det vi gör även inför främlingar. Personer vi möter en gång i livet och aldrig kommer att se igen. Visst är det märkligt?

Förklaringen finns i vår biologi och när vi känner till det kan vi lättare frigöra oss från behovet av att få andra att tycka att det vi gör är rätt. Sedan 40 000 år sedan har vi blivit utrustade med en hjärna som tar sociala relationer på stort allvar. Då när vi levde på savannen var det en livsnödvändighet att vi fick tillhöra flocken. Vår hjärna skannar därför hela tiden efter tecken på att det finns hot mot att få tillhöra gruppen. När sådana tecken hittas larmar hjärnan och stressystemet aktiveras. När vi däremot gör saker som passar in i normen och får andras gillande triggas istället belöningssystemet och vi mår bra. Tänk dig fikarummet där du instämmer i gruppens allmänna mening. Det känns bra, du känner att du är en del av gemenskapen.

Då är det lätt att förstå vad som händer när våra barn inte förmår att hantera (för andra) vardagliga aktiviteter och vi hanterar situationen med den strategin vi vet fungerar men som inte är den omgivningen förväntar sig. Vi bryter mot normen och vi känner oss dömda. Ibland får vi också höra mer eller mindre välmenta kommentarer om vad vi borde göra och hur vårt barn borde göra. Människor som inte känner oss men som tycker att ”det kanske vore en bra idé att uppfostra barnet!” Ord från dem som inte vet vad vi går igenom, vad vi gjort och hur vi valt. För det är lätt att vinna matchen från åskådarbänken. Det är annat att ständigt vara i de här situationerna. Våra barn tar inte hänsyn till om vi har en dålig dag, om vi är slutkörda, arga eller ledsna. Och tyvärr verkar okända människor inte göra det heller.

Vi är inte rustade för att ignorera sådana kommentarer. Utan träning går de rakt in i oss och gör oss stressade, arga eller frustrerade. Vi kan inte få alla att förstå och det är heller inte rimligt att lägga den energin på en okänd person på tåget som fäller elaka kommentarer. Det blir lättare om vi har accepterat våra barns svårigheter och är tillfullo trygga med hur vi måste hantera dem. Och det blir lättare när vi accepterar att andra inte förstår (även om man önskar att de då kunde hålla sina tankar som just tankar!).

När min son var i fem-sexårsåldern bestämde jag mig för att sluta skämmas för såväl hans som mitt eget beteende. Jag insåg att jag kunde välja att acceptera att andra inte förstod vår situation. Att de inte hade samma erfarenhet som jag och att deras eventuella fördömanden fick stå för dem. Jag hade lärt mig en läxa av ödmjukhet inför de svårigheter som finns med barn med diagnos. Andra vuxna hade inte det och det fick vara deras resa att göra. Beslutet innebar en lättnad även om det inte gjorde mig helt immun mot stressande situationer. Jag kunde lättare behålla lugnet och inte bli stressad i utmanande situationer. Som så många gånger upptäckte jag att vägen till sinnesro går via acceptans.

 

/Jill Nyqvist

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s