Att lära sig att lyckas

Den allra viktigaste uppgift vi ridlärare har är att skapa möjligheter för våra elever att lyckas!

Under hösten har jag haft den stora äran att besöka många olika delar av landet med min ridskolepedagogik. Det har varit lite olika upplägg beroende av önskemål, allt från heldagar till kortare inspirationsföreläsningar, och det har varit alldeles fantastiskt roligt! Mina uppdrag bygger främst på mitt yrke som ridlärare för barn och mitt numera ganska väl kända ridskolekoncept, men jag kopplar det också till pedagogisk och specialpedagogisk forskning. Själv är jag ingen forskare (inte ännu – men kanske snart), så mitt fokus handlar mer om att inspirera till möjliga tankemodeller och förhållningssätt, än att presentera egna resultat. Jag hävdar aldrig några absoluta sanningar, förutom den som är min egen;

Den viktigaste uppgift vi ridlärare har är att skapa möjligheter för våra elever att lyckas!

Det kan vi göra på så oändligt många sätt. Att lyckas, att få känna sig värdefull, viktig och sedd. Runt om i landet har jag nu mött flera hundra ridlärare som har just precis samma inställning, och det gör mig alldeles varm i hjärtat. Framtidensridskola är i goda händer!

Ibland stöter dock budskapet på patrull.

  • Om man alltid bara lyckas, då lär man sig ju inte. Säger någon.
  • Vad tänker du att man ska lära sig? Frågar jag försiktigt.
  • Att ridning är svårt. Om man alltid bara lyckas, då förstår man ju inte hur svårt det är.

Ja svårt är det ju förstås, att rida. Riktigt extremt svårt till och med. Men inte är det väl det som är det allra viktigaste att lära sig på ridskolan? Jag är ganska säker på att det inte alls är det. Jag är tvärtom ganska säker på att den som väljer att fortsätta med ridning efter den där första nervösa tiden som nybörjare i en helt främmande värld inte bara har förstått att det är svårt, utan också iskallt har tagit med det i beräkningarna. Vi behöver inte lära ut det.

Istället bör vi sträva efter att skapa en ridskolemiljö och en modern ridskolemodell vars främsta syfte är att göra det möjligt för våra elever att lära sig att lyckas. Det kanske kräver en del av oss förstås, att sätta upp just en sådan modell. Extra jobb som vi kanske först inte hade tänkt oss. Kanske till och med en massa ny kunskap som vi inte har tänkt att vi behöver skaffa oss. En stor dos egen häst- och ridkunskap till att börja med är förstås bra, men inte ens det räcker hela vägen fram. Vi behöver också en minst lika stor pedagogiskverktygslåda – och vi behöver lära oss hur alla verktyg i den fungerar, eftersom det är där vi finner nycklarna till modellen. Inom de traditionella ridskoleramarna – utan att tumma på vare sig hästvett eller säkerhet – finns nämligen oändliga möjligheter till att skapa just möjligheter. Men kanske måste vi först lära oss att tänka om?

Jag tillbringade en hel del tid på en ridskola där jag ständigt misslyckades. Jag fick också ofta veta att jag aldrig skulle komma att bli en riktigt duktig ryttare, än mindre en ridlärare. Jag var försiktig och ofta rädd, jag var ingen ryttartalang, men jag var noggrann, mjuk och älskade hästar. Orden jag fick höra nästan dagligen jagar mig ändå fortfarande ibland. Det kommer de nog alltid att göra. Men någonstans där föddes tanken på att det kanske inte var jag, utan hela modellen som var bakvänd, och människorna som uttryckte den kan hända bara spelpjäserna.

Där och då bestämde jag mig för att faktiskt inte ändra på mig själv, utan att försöka förändra hela modellen. Det är femton år sedan nu, och jag är oändligt stolt över resan. Det jag gör idag kan tyckas innovativt och spännande – och javisst,för en del kanske lite väl avigt. Det vill säga, den del av det som syns utåt. Den inre resan handlar om något så mycket större än vad någon kan ana. Den handlar om den unga jag, som alltid misslyckades med det mesta i hästväg. Den som egentligen inte ens borde syssla med just det som är hela min värld idag.

Det finns nu en av SvRF tydligt ställd vision för framtidens ridskola som säger att ridskolan ska sträva efter att möta den moderna människans önskemål utan att kompromissa med våra värderingar. Det är på rätt väg. Det är bra!

Min egen personliga vision säger att den moderna ridskolan ska förmedla traditionell häst- och ridkunskap med moderna pedagogiska metoder, kanhändatill och med specialpedagogiska metoder. Med omtanke, förståelse och lika storkunskap om människor som om hästar. Min egen vision säger också att vi behöver tankemodifieraden traditionella ridskolemodellen, och att i alla lägen alltid sträva efteratt tänka ett varv till. Istället för att sortera våra elever efter tycke ochsmak är vår allra främsta uppgift att fundera över hur vi som ridlärare kangöra för att göra det möjligt för alla elever att lyckas. Om vi inte kan det,behöver vi lära oss det.

En ridskola blir det vi vill att den ska vara och det vi gör den till. Vi behöver bygga ridskolan så att den på riktigt blir till för alla. En ridskola ska vara platsen där drömmar slår in, där människor växer och där våra elevers viktigaste lärdom är att de kan och är värda att lyckas!

Och lyckas och lyckas och lyckas!

/Maria Falck, Ridskolepedagog

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s