Jag heter Anna Cicero (f.d. Vikström) och jobbar som lärare i fritidshem. År 2011 började jag skriva på Bubblor som spräcks men bestämde mig sedan för att ta en liten paus, och pausen fortsatte i nästan åtta år (!), så inte förrän 2019 blev manuset färdigt.
Jag brukar ofta sitta hemma i soffan och skriva, med galet många ljud runtomkring. Ibland har jag min man Marco och vår son Jack bredvid mig. De kollar gärna på hockey och jag tänker att jag kan halvkolla på teve och skriva samtidigt, men det slutar oftast med att jag skriver rappakalja eller kör fast totalt. Vid vissa tillfällen behöver jag ta hjälp av Jack och Marco. De är specialister på att hitta på repliker till tonåringar, för de kan ”tugget”. Några meter från soffan finns Bullen och Hulken, våra kärlekskranka och väldigt underhållande undulater, som oftast håller kvitterkonsert på högsta volym. Inte så konstigt att jag ibland skriver total goja … Bullen pratar även människospråk så mitt i skrivandet kan jag få höra: ”Heeej koompis, vill du ha puss?”. Och strax därefter brukar det komma en busvissling från Hulken, som fullkomligen älskar att vissla.
Det bästa med att skriva på en ny bok är när själva grunden är klar och jag kan sitta och fila på vassa repliker. Min syster Lena Lundberg har hjälpt mig med att läsa igenom alla mina manus – och en otrolig tur är väl det! Annars hade det kanske aldrig blivit några böcker. Hon är en suverän korrekturläsare och upptäcker ofta saker som jag missar och kommer med kloka förslag till förbättringar.
Det har varit jättekul att skriva Bubblor som spräcks, särskilt tillsammans med Hällbackens hejarklack: ”Jaaaaaa” vid mål för Luleå Hockey (och även lite ”pepp” till mig), ”Så roligt att seee dig” (ofta förekommande replik från Bullen) och många uppmuntrande visslingar från Hulken.
kikkuli.wordpress.com 