Mitt liv i hästvärlden

Jag har fått äran att blogga här. Det känns kul och spännande. Framför allt kommer mina inlägg att handla om mitt liv bland hästar – travhästar, där jag jobbar som chefredaktör för tidningen Travhästen, medlemstidning för Avelsföreningen för den Svenska Varmblodiga Travhästen och islandshästar som är mitt stora intresse här i livet.

Men först lite om mig kanske. Jag är född och uppvuxen i Bromma, Stockholm. Kärleken förde mig till Östhammar i norra Roslagen i slutet av 80-talet. Jag är journalist, kommunikatör och numer även författare, sedan min bok Häst är bäst, kom ut här på Kikkuli Förlag förra sommaren.

Jag har jobbat på olika tidningar och även bokförlag (Natur och Kultur) men är sedan 1998 frilansjournalist och har haft en mängd olika uppdrag genom åren. Framför allt som redaktör för medlems- och organisationstidningar.

Som så många andra red jag på ridskola när jag var liten. I vuxen ålder längtade jag efter att börja rida igen men det blev liksom aldrig av. När jag flyttade till Östhammar och var chefredaktör för tidningen Roslagen Runt gjorde jag ett reportage hos en av Sveriges första större importörer av islandshästar. Då, i början av 90-talet, blev denna ras våldsamt populär i vårt land.

Vi gick runt i hagarna och tittade på alla hästar och då hände det som ofta händer när man tittar på hundvalpar – det är någon som fattar extra tycke för dig och vill komma nära. Här var det en fux som slöt upp vid min sida och vart vi än gick så följde hon med. När vi skulle gå ut ur hagen stod hon kvar vid grinden och gnäggade och tittade långt efter oss. Det är väl inte speciellt förvånande att jag efter det mötet var obotligt förälskad i denna hästras.

Bara några veckor senare hittade jag en annons i den lokala tidningen om en ridskola för islandshästar inom vår kommun. Då var jag snabb! Anmälde både mig och två kompisar. Detta var 1993. Två av oss går fortfarande kvar på ridskolan – varje måndag vår- och hösttermin. Och så några helgkurser per år förstås. Nu är vi en väl sammansvetsad grupp som sett likadan ut i 17 år. Här får man inte sluta utan tillstånd från oss övriga 🙂

Vad jag inte visste när vi började rida här var att vi hamnade hos två av landets mest namnkunniga inom den här världen. Kvinnan i huset var på den tiden även en av två utbildade ridlärare för islandshäst i Sverige. Snacka om tur! Vi känner oss verkligen lyckligt lottade!

Att köpa egen häst har det aldrig varit tal om, även om jag varit sugen några gånger. Men här fick jag rida, ta hand om hästar och njuta utan allt slit och passning en egen häst innebär. Och rida en mängd olika hästar hela tiden.

Så en måndag för två år sedan sa vår ridlärare till mig att jag skulle få prova en ny häst, som egentligen var till salu och lite för känslig och kvick för att gå på ridskolan. Jag blev blixtförälskad! Red honom hela terminen. Men så kom det någon som provred honom och var intresserad av att köpa honom…. Hon skulle komma tillbaka ett par dagar senare och rida honom igen. Men hon dök aldrig upp. Då kunde inte jag stå emot längre. Jag slog till och köpte halva hästen till att börja med. Efter ett år köpte jag den andra halvan också. Så sedan förra sommaren är han bara min – Tindur, nio år i år. Han står kvar på gården. En perfekt lösning för mig. Där har han det bra med alla sina gamla kompisar i flocken.

Igår var det SM-kval på gården, inför sommarens SM för islandshästar i Norrköping. Jag satt domarsekreterare för andra gången i mitt hästliv. Kändes lite pirrigt i början, men som tur är var det en snäll domare och det fungerade bra. Det är kul att hoppa in på sådana där uppgifter ibland. Ska nog göra det fler gånger tror jag!

 

Annonser