Nyttan med fantasi

Bild: Pixabay

Vi har alla förmågan att fantisera, ändå kopplas fantasi huvudsakligen till barn.

För barn är att fantisera lika naturligt som att andas. De glider in och ut ur fantasilekar lika omedvetet som en tvåspråkig växlar mellan språk. Alla som har sett ett barn leka förstår att det finns så mycket mer än det vi ser. En stor del av det som försiggår sker i fantasin. För att ta språkliknelsen igen: barnen pratar två språk samtidigt och du som bara förstår ett missar hela poängen.

Genom leken övar barn sig på att vara människa i denna värld och genom leken konstruerar de sig själva. Fantasileken erbjuder också ett tryggt sätt att utforska mod och ger skydd mot en överväldigande värld. Även i vuxen ålder har vi stor nytta av fantasi. Om du kan visualisera och föreställa dig framgång är chansen större att det går dig väl. Och med hjälp av fantasi får du starkare upplevelser.

Häromdagen fick jag lyssna till ljudföreställningen Blackout av ljuddesignern Tim Bishop. Jag satt i en fåtölj med hörlurar och ögonbindel och lyssnade bland annat till ljud från gatan och ett regnoväder. Det regnade så kraftigt att jag kunde känna kylan från regndropparna som studsade mot asfalten. Och jag kände doften av den fuktiga luften. Hur är det ens möjligt? Enligt Tim Bishop fyller vår hjärna i luckorna. Tar man bort synintrycken jobbar våra övriga sinnen desto hårdare för att förstå vad det är som händer.

En gång satt jag på mörkerrestaurangen Unsicht-Bar i Berlin. Det var kolsvart och fast jag inget såg kunde jag lätt ge en bild av rummet. Jag hade inte bestämt allt, som exempelvis färgen på servetterna, men om jag skulle få se servetterna i verkligheten är jag säker på att jag skulle säga: ”Så där såg de inte ut i mitt huvud.” Att gå på mörkerrestaurang gör man förstås främst för smakens skull. Maten smakar förvånansvärt mycket godare när du inte kan se den. Det beror på att du anstränger dig desto mer för att smaka eftersom du vill veta vad du stoppar i dig.

På samma sätt fungerar det med skönlitteratur. När du ligger i hängmattan och läser kan du varken se, höra, dofta, känna eller smaka. Men om författaren är skicklig på att gestalta får du viss information och sedan fyller du i luckorna så du kan se handlingen framför dig. Karaktärerna och miljön blir verkliga i din fantasi och du kan därmed befinna dig i två världar samtidigt; i den verkliga världen och i den fiktiva. På så vis kan du öva dig på att vara människa i denna värld, precis som barnen gör.

/Lotte Lannerberth

Lotte Lannerberth är författare till Leaböckerna på Kikkuli förlag.

Annons

Från manus till färdig bok

Lotte Lannerberth bloggar om bokprojektet Kittelbubblor

Ett uppslag ur Kittelbubblor. Illustratör: Kajsa Hallström

Kittelbubblor har tagit mig 4 år att mejsla fram och än är boken inte klar. Jag säger ”mejsla” istället för ”skriva” för det känns som jag är en stenhuggare.

I början var stenen stor och vacker. Den hade ingen tydlig form, men den hade potential. Jag började hugga och när jag kände mig klar visade jag stolt upp den. Åskådarna gick runt stenen och kliade sig i håret. De visste inte från vilket håll de skulle beskåda den. Besviken lämnade jag stenen till förmån för andra projekt. Efter ett halvår sprang jag på den igen (stenen var ju liksom ganska stor och i vägen). Jag insåg att åskådarna haft rätt; den var otydlig. Med ny entusiasm plockade fram verktygen och satte igång. Nu då? Nej, det blev inga stående ovationer nu heller. Jag lämnade stenen igen och så där höll det på tills dagen jag kände mig helt nöjd och förlaget sa ja.

Happily ever after? Njae, boken saknade ju illustrationer. Att välja illustratör är både roligt och lite ångestfyllt. Men när valet väl är gjort är det bara för författaren att slå sig ner i baksätet och njuta av resan. Självklart kommer det gupp på vägen, det gör det alltid. Man behöver ta ställning till saker man inte tänkt på och texten kanske måste ändras lite för att text och bild ska samspela. Men det är bara kul att skapa tillsammans och när väl skissandet är klart kommer färgen och jag säger bara: att få se sin älskade sten få färg – det är magi.

Tack Kajsa Hallström för att du blåser liv i Kittelbubblor.

/Lotte Lannerberth

Lotte Lannerberth är författare till Leaböckerna på Kikkuli förlag.