Att födas i ett land eller ett annat.

pexels-photo-919103

Idag blir det ett inlägg på engelska, för jag älskar det språket. Och bilden är från staden där jag är uppvuxen. Barcelona.

 

I know it has to do with how we’re raised, and I’m aware that the difference in living standards is a big part of it, but if we could stop acting spoiled for long enough to see what’s going on, I don’t think everyone would be smiling.

The lottery of life.

Three, that’s the number of times you get to spin the wheel. One of the countries I got was China. There are many different challenges in China, among them are malnutrition, sexual violence, extreme poverty, and child abuse. However, the ones I chose to write about are illiteracy and high risk for natural disasters. By doing so, I will probably get into matters of poverty and how it can affect people in cases of situations like that of the challenges I chose.

To start off, I would like to mention how fortunate people can be, and how little they appreciate it. They are too engrossed in their own world to even notice their own fortune. I’m no exception. Although I’m not as bad as most, I too, have my moments of ignorance. While I may have problems from time to time, it’s nothing compared to what people on the other side of the world are dealing with. And although I may not have the best fortune, I’m still one of the lucky ones. I’m lucky for being able to live in Sweden, a place where the risk for natural disasters is close to none. I don’t need to spend every second of my life worrying that any time Mother Earth might take action. I can feel safe while wandering the streets,… to some extent. I know I’m safe once I enter my home. I don’t need to go around worrying that the building might collapse if the wind gets too strong. I don’t need to worry about whether or not my parents will get home safe after work. I don’t need to learn how to be paranoid when I’m a child. I don’t have to worry about getting too attached to things I know I might loose at any given moment. Living in comfort, we easily forget how tough people have it. We forget that they suffer for the loss of a family member at the hands of nature. We forget because we believe that we’re the ones suffering, suffering because we didn’t get a perfect score on a test. We forget that they suffer because something they couldn’t control destroyed their home and they no longer have a place to live. We forget because we believe that we’re the ones that suffer, suffer because we dropped our phone and the glass cracked. Living in comfort doesn’t make us selfish, it makes us blind.

Earthquakes, unavoidable and horrific –at least in this case– events that both kill and destroy. Then there are floods, they’re also among the unavoidable disasters that occur in China. Every year the chance for massive rainfall is 100%. The overflowing amounts of water are too much for most drains to handle and thus, a flood or two every year is pretty much guaranteed.

Illiteracy, the inability to read and write. That inability is not caused by something like dyslexia or lack of concentration. The reason is lack of money, and in turn, lack of education.

Every child has the right to go to school. Despite that, there are millions of children around the world who simply don’t have the privilege to do so. Whether or not a child is allowed to go to school depends on the country they live in. In some countries it’s an obligation. Every child has to go to school. In some countries it’s a right. Every child is allowed to go to school. And in some countries it depends. Every child does not get to go to school. There are countries where a child has to meet a certain criteria. If the criteria is not met, the child is not allowed in school. It’s no longer a right. It’s not even an obligation.

In this case, the ones mostly targeted are girls, children with mental or physical disabilities, and then the ones who don’t have the money. They aren’t even considered a position in school.

Going to school doesn’t just teach us how to read and write, it teaches us how to be responsible members of society. If a child does not get to go to school, there is a big chance that he or she will turn to a life of crime. They can’t get a job because of their lack of education. They can’t buy food as a result of having no job. And since they have to eat, they start stealing.

Knowing all of this, and that it’s not even half of all the problems out there… can you still keep a smile on your face as you turn a blind eye?

/Maya Roca Ahlgren, årskurs 9.

Annonser

Jag slår mig glad och frisk

box

Jag har i perioder mått dåligt psykiskt. Jag har typ inget socialt liv och min ADHD gör att jag kan ha svårt med fokus och koncentration. Därför vill jag slå ett slag för fysisk aktivitet och i mitt fall kampsport. Den psykiska hälsan hänger ihop med den fysiska. Sedan jag började på Kung Fu har både min fysiska och psykiska hälsa förbättrats. Jag har blivit mycket gladare och mycket mer snabbtänkt sedan jag började med Kung Fu, så det är verkligen ett plus. Vapenträningen som vi gör kräver också mycket fokus och precision. Hittills har vi inte använt oss av riktiga vapen, då det minsta lilla misstaget kan skada en allvarligt, men de vapen vi använder kan fortfarande göra ont. Mina reflexer och min reaktionstid har blivit snabbare, men jag har fortfarande en lång väg att gå innan jag kan lita på att de räddar mitt liv.

Socialt sätt träffar jag andra barn på träningen och det finns tillfällen där jag behöver lära de yngre barnen. Jag tycker väldigt mycket om ’’småbarn’’ så jag blir alltid glad när jag får lära de något.

Idrotten hjälper mig alltså både socialt, fysiskt och psykiskt.

/Maya Roca Ahlgren

 

Jag föddes fri

 

hand-children-child-child-s-hand-159827

Alla människor är lika mycket värda och de ska ha samma rättigheter i samhället. Rättigheterna är både sociala, ekonomiska, politiska och personliga. När en människa kommer till världen är den alltså från början fri och den får tro vad den vill, se ut som den vill och leva som den vill. Det känns bra att de mänskliga rättigheterna finns, att Barnkonventionen finns för alla barn som behöver den. Världen hade nog varit ännu värre för många barn därute idag om den inte hade funnits. Fortfarande finns det barn i vissa länder som råkar illa ut genom att de utnyttjas sexuellt eller att de blir bortgifta mot sin vilja till exempel. Eller att man inte får tycka och tro på vad man vill. Varken som barn eller som vuxen. Då finns det andra människor som vill bestämma hur du ska leva och vara. Det är därför som det finns så många flyktingar idag. De kan och vill inte vara kvar i sina länder på grund av att de blir förtryckta och förföljda på grund av deras åsikter. De stackars människorna blev tvingade att följa någon annans vilja och tro. Deras rättigheter blev kränkta och därför flydde dem. Till exempel till Sverige.

För mig känns det bra att leva i Sverige, för jag som barn kan känna mig fri här. Jag kan se ut som jag vill, tro på vad jag vill och tycka vad jag vill. Jag blir inte tvingad till att arbeta som barn och jag får en möjlighet att studera och utvecklas som jag vill. Jag tror att de flesta här följer de mänskliga rättigheterna. Och om man inte gör det så bör man straffas. De mänskliga rättigheterna ska följas och vi människor har skyldighet att följa dem, var och en av oss. Vi människor ska inte bara ha rätt till en massa rättigheter, utan vi har skyldigheter också. Jag som barn har skolplikt från 7 år till 16 år. De vuxna måste betala skatt, ta medicin mot smittbara sjukdomar och göra lumpen, om man är man. Ett bra samhälle handlar om att ge och ta.

Och Sverige är en förebild i ett globalt perspektiv, och det ska måste vi fortsätta att vara.

/Maya Roca Ahlgren

Vad är normalt och rätt? Och vad är galet och fel?

 

I ett Underland kan allt betraktas som vanligt. Som en katt som morrar när den är glad och viftar på svansen när den är arg, eller blommor som sjunger och kort som dansar.

Jag har läst boken Alice i Underlandet och funderar på när Alice befinner sig i Underlandet, möter hon många underliga karaktärer som får henne att fundera över sin uppfattning om normer, sin egen identitet, kulturella och sociala normer, vad som är rätt och fel och vad som är verkligt eller inte. I detta kan jag själv känna igen mig, för i dagens samhälle lever vi efter normer som jag många gånger frågar mig om de är de rätta?

Men jag tror inte att författaren ville förmedla något budskap utan bara skapa en fantasivärld. Om vi ser det ur ett historiskt perspektiv så kan vi idag säga att denna bok var den första inom barnlitteraturen i dess genre. Efter den började fler författare skriva på liknande sätt och dagens fantasy-författare har en hel del att tacka för detta historiska genombrott. Boken speglar en tid då uppfostran och moral var mycket viktigare än vad de är idag. Den speglar inte en speciell tid, den är mer tidlös, det vill säga. Inte heller finns det någon realistisk kultur att koppla till verkligheten då den i sig själv upphäver tiden. Om vi jämför med idag kan man se att Alice kan verka normbrytande men det moraliska sättet i hennes agerande genomskådas och vi ser att där finns en uppfostrad artig flicka, mer som en så kallad traditionell könsroll. Alice brottas med sina egna frågor om vad som är normalt och rätt och inte. Att hon till exempel byter storlek kan tolkas som att ens identitet kan vara föränderlig.

Precis som jag, frågar sig Alice vem hon är och vart hon ska? Och precis som jag, är Alice nyfiken och initiativtagande, som när hon till exempel frågar sig om hon kommer att falla rakt genom jorden och komma ut på andra sidan och se folk som går med huvudet upp och ner. Vardagens tristess kan även för mig bidra till att jag hellre läser en bok, helst i fan-fiction, där det lite mer galna och overkliga är normalt.

/Maya Roca Ahlgren

ADHD borde vara ECHP

Detta skrev jag i min frustration för 3 år sedan när jag gick i sexan, men jag känner fortfarande samma sak. På dessa tre år har utvecklingen krypit framåt. Tyvärr.

När jag fick min diagnos, berättade mamma och pappa för mig att jag hade ADHD. Då tänkte jag att Nej jag har inte det, för jag ville inte ha det, för jag tänkte att det var negativt, vilket det inte var, för det är lika mycket positivt att ha det.

Först kanske man undrar vad en diagnos är?

Många säger att det är en sjukdom, vilket det inte är. 

Jag vill att alla ska förstå att bara för att man har ADHD är man inte stökig, utan man har mycket positivt också. DAMP är något många säger, tex “jag får damp”, men det kan man inte få, för det föds man med.

Adhd är en diagnos som står för:

A= Attention (Uppmärksamhet)

D= Deficit (Underskott) det fattas två ämnen i hjärnan som heter Dopamin och Noradrenalin)

H= Hyperactivity (Hyperaktivitet – man har svårt att sitta still tex)

D= Disorder (Störning/Oordning)

I namnet ADHD står alla bokstäver för något negativt, det tycker jag är dåligt, för då tror vissa att man är sämre för det, vilket man inte är. Jag tycker att det skulle vara bättre om det hette något annat, som t ex:

ECHP:

E= Energy (Energi)

C= Creativity (Kreativitet)

H= Hyperfocus (Hyperfokus)

P= Potential (Potential, att man kan åstadkomma många saker. Något man föds med, så det handlar inte om att det är något man lär sig.) De här är mina personliga egenskaper från ADHD. Och det finns mycket mer.

Man är lika mycket värd för det, därför att det finns lika många positiva saker som negativa. Eller till och med mer.

T ex:

  • Energi – (det har man massvis av, den tar aldrig slut.)
  • Kreativitet – (man har många idéer och tänker ofta på ett annorlunda och nyare sätt. Ett annat uttryck är att “tänka utanför boxen”.)

Så det kan alltså vara väldigt bra att ha ADHD.

/Maya Roca Ahlgren, (nu 15 år, men när jag skrev detta var jag 12.)

”Det är lugnt mamma, jag är stark, jag vet min roll. Jag är van.”

Maya Roca Ahlgren & Malin Roca Ahlgren

De tysta, som bara har ögon och inga munnar. Inga namn. De som står stilla och stirrar. De som vänder sig om åt ett annat håll. Och de som sjunker in i ett hörn och fäller ner blicken. De som gör sig genomskinliga. Gör dig genomskinlig. De kutar lika mycket på ryggen som du gör. Vågar inte. Kan inte stå upp för sanningen och det rätta.

Och tillsammans fortsätter de leva i en lögn.

En lögn av kisande blickar, dömande blickar. Hot, hårda ord och dagar fyllda med gråa skåp i en korridor. En korridor tömd på vuxna. En korridor full av snus, fimpar, tuggummin och loskor. Och de vuxna som finns där har liksom förlorat sina ögon.

Och den tysta massan smyger omkring och nosar och ser. Men säger inget. De dör i tystnad.

Jag är arg över att skolan och samhället inte kommit längre än när jag var liten.

”Det är lugnt mamma, jag är stark, jag vet min roll. Jag är van”, säger ungen.

Inget barn ska behöva säga så.

Tänka så.

Acceptera att det är hennes lott.

Självförsvaret och träningen blev en väg ut urhelvetet. För oss båda. 

Idag är jag gift, och han älskar mig för den jag är. Det har jag emellanåt svårt att ta in.

***

När man inte är omtyckt av andra, är det svårt att tycka om sig själv, svårt att bygga upp ett självförtroende.

Ju mer vi pratar om mobbing som företeelse, ju mer naturligt blir det för dem som utsätts att våga vända sig till oss vuxna och berätta vad som händer på vägen till eller hem från skolan, på nätet, på skolgården, i omklädningsrummen och i korridorerna.

Det finns alldeles för många barn som går till skolan och mår dåligt på grund av psykisk ohälsa orsakad av att bli retad, bli ignorerad, behandlad som luft, inte accepterad för den de är och med en känsla av att det inte är okej att inte passa in.

Det finns arbetsplatser där vuxna blir mobbade. Så om vi inte börjar med att arbeta mer och djupare med dessa frågor med våra barn, kommer det växa upp fler vuxna som mobbar på arbetsplatser.

Siffran för psykisk ohälsa växer. I alla åldrar. Och ofta beror den på utanförskap och trakasserier. Jag vill bidra till att siffran sjunker genom att låta barnen i skolorna få komma in under skinnet på en mobbad tjej (Livia i boken Genomskinlig) och verkligen förstå hur det kan vara. Då kan man kanske komma åt mobbarna.

Som väldigt många bokbloggare har skrivit när de recenserat denna bok, är min tanke med den att använda den som diskussionsmaterial i skolorna. Att klasserna läser boken och sedan arbetar med den utifrån min lärarhandledning som finns gratis att ladda ner på länken nedan.

Boken tar upp den tysta massan som ser påoch inte vågar säga något, den tar upp de lärartomma skolkorridorerna, den tar upp att mobbare ofta mår dåligt själva och hur man kan koppla detta ämne till Likabehandlingsplanen och Läroplanen.

/Malin Roca Ahlgren

https://www.adlibris.com/se/bok/genomskinlig—en-bok-om-mobbning-och-utanforskap-9789188195586

https://kikkuliforlagcom.files.wordpress.com/2018/09/lararhandledning-malin-roca-ahlgren.pdf

Läxor är orättvist!

Jag anser att man borde sluta med utdelning av läxor i skolan, läxor är orättvist. Vissa klarar av dem medan andra inte gör det, det påverkar även barnens välmående både fysiskt och psykiskt.

Problem i hemmet, olika förutsättningar och behov gör att det finns barn som lägger ner alldeles för mycket tid på läxor. Läxor leder ofta till konflikter i hemmet och påverkar familjerelationerna negativt.

Det bara antas att alla elever klarar av att göra läxan, men det är inte alla som har de förutsättningarna. Vissa får ingen möjlighet till studiero. Andra har dyslexi. Några har inte tid för läxor. Sedan finns det dom vars svenska inte är så bra. Det finns även de med ADHD, som jag. Och de som har höga krav på sig själva, på grund av höga förväntningar från sin omgivning. Man kan inte alltid räkna med att det finns föräldrar hemma som kan hjälpa till med läxor. Det finns såklart elever som inte har det svårt att göra sina läxor, men det är delvis anledningen till att läxor är orättvist.

Statistiska centralbyrån som också kallas SCB har utrett barns stress och fann i december 2013 bland annat att 89 000 10 till 12-åringar i Sverige är stressade över läxor och prov. Tre av fyra flickor och varannan pojke mellan 16 och 18 år upplever samma stress. De här barnen och ungdomarna har stressymtom som magont, huvudvärk och sömnproblem. Med andra ord är det inte alltid helt sunt med läxor.

Det händer att elever väljer bort fritidsaktiviteter för att klara av skolarbetet, det gör barnen mindre sociala. Dessutom visar forskning att den vanligaste anledningen till konflikter bland barn och föräldrar är just läxor.

I skollagen står det ingenting om att man ska ha läxor, inte heller nämns de i läroplanen. Enligt Skolverket är det inte en obligation att eleverna gör läxan. Trots det är det mycket vanligt med läxor i svenska skolan. Lärare utbildas inte i hur man ska hantera läxor och gör därför vad de tror funkar bäst.

Enligt skollagen ska svenska skolan ta hänsyn till alla förutsättningar och behov per elev. Men att individanpassa läxor är tidskrävande för lärare och tid är det redan dåligt med i dagens skola.

Läxor ges bara utav gammal vana av dem som tror att det är läxorna som gör att barnen lär sig något. Läxor innebär inte mer kunskap. Flera forskare är överens om att läxor ger låg effekt på inlärningen upp till årskurs fem. De är också överens om att läxor faktiskt kan skada inlärningen för barn i den här åldern. Fel kunskap och om läxstunden är negativ kan det göra eleven negativt inställd till skolarbetet överlag.

Då kanske några tänker att det ju faktiskt finns läxhjälp man kan gå till om man behöver då ”läxhjälp”. Det är bra att det finns möjlighet för eleverna att göra läxan i skolan med läxhjälp. Men det är inte alltid det finns och när det finns är det inte alltid eleverna vill gå på den läxhjälpen på grund av att de kan känna sig dumma om alla går hem och de måste stanna. De kan känna sig exkluderade.

Jag föreslår därför att läxor ska avskaffas från dagens skola. Det skulle bli mindre stress i vardagen hos både barn föräldrar och lärare. I slutändan är läxor bara en onödig ansträngning.

/Maya Roca Ahlgren

Hon gick sönder i skolan

 agnes

För ett tag sedan träffade jag en liten flicka på sju år. Hon har varit utmattad i ungefär ett år nu. På grund av detta har hon bland annat mist sin lekfullhet, blivit oerhört ängslig och mycket trött. En av de sakerna som jag lade mest märke till var att hon hade på sig hörselkåpor. Vilket, enligt hennes mamma, berodde på att hon blivit extremt ljudkänslig. Efter att vi hade umgåtts i ungefär två timmar tog hon av sig dem, varpå hennes mamma kommenterade att det sällan sker. Att ett barn på sex år ska behöva vara med om en sådan sak på grund av skolan är inte okej.

Det pratas ofta om att antalet lärare i Sverige minskar för att de blir sjukskrivna på grund av stress och därmed slutar att jobba som lärare. Däremot nämns det nästan aldrig att det även finns ett högt antal barn som blir utmattade på grund av skolan och all stress den orsakar. Det är klart att ingen ska behöva bli utmattad, varken som barn eller vuxen. Men när ett barn som går i skolan faller ihop för att stressnivån är för hög borde man backa några steg och se vad man kan göra för att undvika att det händer igen. Ett barn ska inte behöva genomgå så mycket stress.

Stress är något man som människa bör undvika så mycket som möjligt. Utmattningssyndrom, vilket är en stressrelaterad psykisk ohälsa, är en av de vanligaste anledningarna till sjukskrivning. Det är även en diagnos som är svår att återhämta sig från. Det finns en liknande diagnos vid namnet Utmattningsdepression, som i sig förklarar dess betydelse.

Symtomen man får när man blir utmattad varierar från person till person. Symtom som påverkar en fysiskt, psykiskt och socialt. Sömnbrist och stor brist på energi som kan leda till att man inte alltid orkar äta som man borde, ljud- och ljuskänslighet och minskad hjärnkapacitet. Dessa är några symtom som sliter ganska mycket på en både fysiskt och psykiskt, och de kan påverka ens sociala liv ganska rejält.

Det är sant att stress kan vara bra i vissa situationer där den hjälper dig att föras framåt. Kroppen kan klara av stressiga situationer så länge de inte blir långvariga och bara om det finns tid för återhämtning. Att bli utmattad fungerar i princip som att bära på något tungt. Ju tyngre det blir ju jobbigare blir det och efter ett tag säger kroppen ifrån. Om man då struntar i den varningen och fortsätter att lasta på kommer det till slut att bli för mycket för kroppen och den kommer att falla ihop. När man går i skolan kan det vara svårt att hitta ett tillfälle att återhämta sig, det finns alltid något som måste göras och det kan leda till att man redan som barn har en stor risk att bli stress-sjuk.

Jag själv har varit på gränsen till utmattning två gånger under min skolgång. Bortsett från det kommer min erfarenhet av ämnet från mina föräldrar, då de båda varit utmattade i flera år.

Enligt något som mamman till flickan jag tidigare nämnde sa, finns det många barn som inte sjukskrivs, för att blir de sjukskrivna är de inte skolans ansvar längre och skolan bör lära sig att undvika och i värsta fall hantera en sådan situation. Flickan är ett bra exempel på det.

Många av de barn som blir utmattade är barn som redan har det svårt i skolan. För de blir det även svårare att återhämta sig tillräckligt för att komma tillbaka till skolan. Idag finns det alldeles för många barn i denna situation, trots det är det allt fler som går sönder.

/Maya Roca Ahlgren