Mössboll

Vi hänger vid affären och kollar in badisar som iklädda färgglada shorts och solglasögon kliver av cyklar eller går ur stekheta bilar för att läska sig med glass innan åkturen med öns enda kvarvarande gamla ånglok. Vad ska vi göra? Frågan hänger i luften, vi är 11 år och uttråkade. Klättra upp på en av tågvagnarnas tak och smygåka fram till gamla eken? Cykelcross i skogen vid soptippen? Varpa? Allt är tråkigt, solen slår hetta över grus och ängen och vi vill bara till havet och bada, men ingen ska dit.
Fler av socknens ungar dyker upp. Sladdar med sina cyklar, säger tja medan de går in i affären för att köpa glass. Jag kastar småsten mot en affisch som sitter på anslagstavlan på andra sidan vägen. Den tunna smällen när en av stenarna träffar mitt i prick får alla ungar som sitter på trappen att samla sten och börja kasta. När vi tröttnat på att peppra bilden på cirkustältet hoppar vi upp på cyklarna och sätter av mot kyrkan. Någon svänger plötsligt av ner mot gamla dansbanan och fotbollsplanen. Alla följer efter. Något på gång? Vi hamnar i en lång rad, kanske 10 ungar, 10 cyklar. Någon slags telepati utväxlas och följa John har inletts. P, som är längst fram i ledet svänger av in mellan träden och börjar cykla slalom mellan buskar och stammar. Leken övergår snabbt till en tävling där det handlar om att lägga sig först för att styra ledet. Vi sladdar, hojtar, skrattar och skäller. Någon cyklar omkull och det omisskännliga ljudet av tunga ut och inandningar mellan hopslagna tänder avslöjar att det gjorde ont. Ännu ett skrammel. Ett dovt dunkande läte följt av ett, uff! En till har fallit. Det går fort nu. Benen pumpar som pistonger, jag lägger ner cykeln, sladdar runt en stam, rätar upp, pressar ner tramporna. I ögonvrån ser jag att U stannat och hänger flämtande över styret. Jag rundar en enorm syrenbuske och ser rakt in i B:s ögon. Skit också, han har rundat busken från andra hållet! Instinktivt svänger jag åt höger. Styrena slår ihop. Bam, hjulet vrider sig blixtsnabbt åt vänster och jag flyger över ramen och landar på bröstet. Gräset är fuktigt och skuggan under träden har gjort marken lite svampig och mjuk, så fallet tar rätt bra. Jag reser mig snabbt och ser hur B trasslar sig ur Syrenbusken. Gick det bra? Jo. D kommer cyklande och skrattar så han nästan trillar av. Ni skodd sett eir sjelve! Du flöig, och du… hahaha! Vi lät de skratta. B visade upp något som av någon anledning fick alla att skratta ännu högre. En stickad mössa med 2 stickade vantar i. Måste ha legat där sen i vintras. Mössboll, säger någon? Va? Få hit. T tar mössan, plockar fram ett snöre, alla ungar med självaktning har alltid ett snöre i lommen, drar ett par varv runt mössan och vantarna och knyter åt. När han är klar visar han upp sitt verk innan han slänger upp den i luften och kickar till den med ordet, mössboll!
Vi delar upp oss i 2 lag. Pekar på 2 träd som får bli ena målet och ett annat par som står lite på sniskan men får duga som det andra. Mitt på planen finns lite buskar, ett och annat rabbishål och ett par kraftiga ekar. Vi räknar om vilket lag som ska börja, slänger upp mössbollen i luften och sätter igång. Regler skapas under spelet.

Jag är Johan Cruyff. Vi hette samma sak, räckte för mig. Alla ropar ut vilka de är medan mössbollen far fram och tillbaka mellan buske och pinn.
Fopp! Ett sus genom publiken, när bollen slår i målstolpen. Vi kastar oss, glider på det fuktiga gräset, ropar och svär, kämpar för laget. Det är på allvar, som det mesta är för små tävlande sorkar. Diskussioner om hur vida man får eller inte får glidtackla. Om bollen var inne eller…! Som riktiga proffs släntrar vi några meter efter att vi lirat mössbollen till en medspelare. Iakttar spelet, gör bedömningar och sätter fart. Hit! Här! Mäh va fa…! Speil! Spring! Målet är fritt! Skjut!
Det slår oss aldrig att bara några få meter åt sidan, kanske 25, ligger en riktig fotbollsplan. Med riktiga mål. Linjer, målgård, hörnstolpar och mittprick. En av oss bor ungefär 100 meter från planen och har en äkta läderputa. Det skulle tagit ungefär 1 minut och 30 sekunder att hämta bollen. Eller så är det helt enkelt kanske roligare att lira mössboll. Inga regler, inget uppstyrt.
Jag får bollen, ser mig omkring och den där pirrande känslan av att det finns en möjlighet att göra mål, drar genom kroppen. S står framför deras trädmål, jag är ensam. D rusar mot mig snett in från höger. Jag sätter fart. 10 meter kvar. Mitt lag hojtar. Skjut! Sätt den! D komma! S ser mig rakt in i ögonen, koncentrerad som bara en 11 åring kan vara. Jag är vänsterfotad vilket är förvirrande för en del. De har väl kanske svårt att avgöra var jag tänker lägga kulan. Jag hör D närma sig skrämmande snabbt och vet att jag måste dra iväg en sula nu om det ska bli något. Jag trycker ner foten under mössbollen, tittar åt vänster och på en nanosekund ändrar jag beslutet att luras genom att se åt vänster och skjuta åt höger, och drar iväg skottet åt samma håll jag tittar. Bedömningen var rätt. S tar ett staplande steg åt höger, märker mitt dubbeltrick och kastar sig tillbaks. Centrifugalkraften gör dock att han fortfarande har fart åt höger och resultatet blir att han hänger liggande still i luften i 1 sekund innan han faller till marken med en duns.
Mössbollen slår hårt i innersidan av trädstammen och studsar in bakom S där han ligger och kippar efter andan. Tjut och skrik! Visslingar och glädjerop! Jag och Cruyff satte den, stenhårt stolpe in, rätt upp i nättaket! Uihooo!

Vi håller på Sverige idag mina vänner. 2-1 till Gulblått mot Italien, är mitt tips. Bör kanske tillägga att jag aldrig vunnit på tipset…