En Pälshögs födelsedag

Jag rundar taxibilen medan bagageluckan öppnar sig sakta. Pälshögen har redan rest sig upp. Iakttar allt. Jag plockar i ordning selet och hakar fast kopplet i halsbandet. Hopp ut! Graciöst landar han på kullerstensgatan och ställer sig lite ofokuserat fot. Jag upprepar kommandot och han accepterar jobbläget och bättrar på sin fotposition. Selar på, tackar taxichauffören och säger, före. Vi ger oss av. Han är pigg. Älskar att jobba. Testar mig lite, svänger svagt vänster, signalerar. Hörru, vägen där jag brukar nosa och rasta kommer här nu snart? Duktig kille, men idag går vi rakt på. Han rätar upp sig och tar oss smidigt in genom Öster port. Den 800 år gamla muren sluter sig runt innerstan och vibrerar av historia. Är sprängfylld med berättelser och visdom. Vi tar av mot min favoritdel av Visby. Klinten. Går lugnt och stilla genom gränder och minitorg. Det lätt knäppande, nästan lite kladdiga ljudet av däck mot gatsten närmar sig sakta bakifrån. Jag kommenderar honom att hålla kanten. Han trippar upp på en enstegstrapp som leder till en ytterdörr. Glider lika mjukt ner för den igen på andra sidan. Vi kan varandra utan och innan. Han vet att jag inte kommer följa honom på trappen. Han ser bara till att inte trycka ut mig i gatan och löser det hela på enklast möjliga sätt. Bilen närmar sig. Jag stannar och ställer mig mellan hunden och gatan. Tack, säger hon och hissar upp sidorutan medan hon passerar. Vi fortsätter. Ned för Rackarbacken, tar av mot muren och närmar oss paveljongsplan. Vi hör havet slå mot stenarna på andra sidan Ringmuren. Inte en turist, inga fulla medeltidsveckobesökare, doften av solskyddsfaktorolja har bytts ut mot en mustig höstlig vintrig fylld av våt gräsmatta, sten och iskallt vinterhav. Vi passerar Kärleksporten och de små vackra husen och gränderna på väg mot Kruttornet. Han vet, spänner sig, ivrig nu. Jag gör en knappt märkbar rörelse i selet, coola dig lite hörru. Håll kanten. Motvilligt piggt gör han som jag säger. Men husse, där borta ska vi ju gå ut! Och om jag inte börjar svänga redan här kanske vi missar porten! Ta´t lugnt gubben. Jag vet var vi ska. Han stannar vid korsningen. Jag hinner knappt börja säga före, innan han drar iväg ut genom porten, svänger höger och stannar utan att jag gett kommando. Jag selar av, hopp och lek! Vi strosar i vinden. Vågorna slår över stenarna och skickar stänk av skum upp på gångbanan. Han nosar, pinkar och mår som en prins. Idag gott folks, fyller den här Pälshögen 9 år. Det finns något mellan honom och mig ingen kommer att förstå. En insikt och vänskap djupare än livet självt. Betydelsefullare än all världens tro och kärlek sammantagen. Han lägger tassen på mitt knä ibland och tittar på mig. Han kämpar för att förmedla, jag kämpar för att ta emot. Vi vill, båda två, kunna tala om livet med varandra. Men vi vet, vi vet ändå, utan orden, med tassen på knät, handen på den mjuka pälsen, vad vi säger. Och flinar i samförstånd. Du och jag kompis. Grattis älskade Pälshög och världens i särklass bästa ledarhund